Kocko-Jocko

Jag fick Kocko-Jocko av min far när jag var runt 5 år gammal, efter att han varit på en Danmarksresa. Han hade vunnit den i en gripklo-automat och det gjorde att den kändes ännu mer speciell. Jag behöll den ett tag men som med de flesta andra barndomsleksaker så förpassades den upp till vinden efter några år. Någon gång i tonåren när jag var uppe på vinden och letade så hittade jag mina gamla nallar och där låg Kocko-Jocko, och hans svarta ögon talade till mig. 'Varför gömde du undan mig?' frågade han, inte förebrående på något sätt, bara undrande. Nu är han min resemaskot, men han betyder mer än så. Kocko-Jocko är en ständig påminnelse om att aldrig glömma bort hur det är att vara barn. Många verkar tappa den känslan allt eftersom de blir äldre. Kanske de aldrig fick några nallar som barn, vad vet jag, men att ha kvar känslan av nyfikenhet och att aldrig stagnera tycker jag är otroligt viktigt.

Robotarnas återkomst

Så dök de då upp till slut, de danska modell-robotarna, 50 kr styck på Tradera tyckte jag var ett fyndpris. Sedan tidigare hade jag F1-roboten, som jag köpte på eBay för några år sedan. Den F1-modellen var hopbyggd, men den här var helt obyggd och alla delar satt kvar på 'träden', fortfarande inplastat. De andra två var inte inplastade och jag roade mig därför med att försöka sätta ihop iallafall en av dom. Detta visade sig vara omöjligt, då hjulaxlarna var för tjocka för att passa in i hålen! Visserligen är dessa modeller billiga kopior, originalrobotarna såldes i Japan, men det här kändes snäppet värre än billigt, det var inget mindre än lurendrejeri. Hur pappa lyckades få ihop modellen jag hade som liten pojk lär förbli en gåta. Nåväl, kartongerna är iallafall snygga och nu har jag som sagt alla tre, jag fick vänta 28 år men till slut blev min önskan verklighet!

Danmark-Sverige: 1-2

Ja jag vet, matchen slutade 1-0, men Danmark hade bara en boll i mål, vi hade två. Visserligen bortdömda men lik förbannat så låg de där i målburen, så frågan är, vilka var bäst - egentligen? Nåväl, spänningen höll i sig i 78 minuter, det böljade lite fram och tillbaka men det kändes som att Sverige hade en klar möjlighet att vinna matchen. Då slog Christian Poulsen till på distans och likt en smygfjärt som tystar all konversation i ett rum, försvann i princip allt hopp om ett nytt VM-äventyr för Sverige. Att hoppas på att Malta bidrar med lite frisk doft och tar poäng mot Portugal på bortaplan är väl som att önska att blixten slår ner två gånger.

Robotminnen

Jag var 7 år gammal när jag följde med mina föräldrar på en av de första resorna till Danmark och Helsingör. Pappa var mitt uppe i byggandet av en modelljärnväg och besökte bland annat en affär med tillbehör för sådana hobbyister. Där fanns den här roboten, och några till i samma serie. En sorts byggmodell som man sedan kunde förvandla till något fordon, liknande Transformers. Jag ville ha allihop men fick nöja mig med en. Efter besöket i denna affär gick vi till något mörkt café där det ur högtalarna strömmade de sköna tonerna från Maggie Reilly och Mike Oldfields 'Moonlight Shadow'. Mike Oldfield anses av många vara en av världens bästa gitarrister, men sen han började knarka så har kreativiteten sjunkit betydligt.