Mexikanskt guld

Säga vad man vill om mexikaner, men de är jävligt snabba på att översätta. I januari 1964 kom Amazing Spider-man #8 ut i USA, och den 15 februari samma år kunde mexikanska barn läsa den på sitt eget språk, översatt, textad (förvisso med maskin), tryckt och distribuerad. Detta gör mitt senaste förvärv till den tredje äldsta Spindelmannen-tidningen jag har i samlingen, och den äldsta jag har från förlaget La Prensa, som även gav ut mängder av andra marvel-tidningar - översättarna måste ha jobbat i skift för att hinna med att få ut allt på så kort tid. Tidningen innehåller, förutom de amerikanska serierna och reklam för andra La Prensa-utgåvor, även några roliga faktasidor om allt möjligt allmänbildande. Det här var nämligen på den tiden då allmänbildning fortfarande räknades, nu finns Wikipedia och smartphones och ingen behöver längre kunna nånting. Tänk, all tid jag ägnat mig åt att bilda mig, när jag kunde ha läst serier istället!

Från undre halvan

Australien är inte bara känt för känguruer, ständigt återkommande skogsbränder och Mel Gibson - de har även gett ut egna Spindelmannen-tidningar. Häromdagen täppte jag till en lucka i samlingen då jag fick hem min första australiensiska tidning. Denna är utgiven av förlaget 'Federal Comics' 1984, tryckt enbart i svartvitt, och pappret är bland det tunnaste jag har sett - 'Top Value!' som de skryter med i nedre vänstra hörnet är alltså en sanning med modifikation. Som tidning betraktat är det en ganska dålig produkt, men som samlarobjekt blir det, genom dess ömtålighet, genast mer intressant. Tidningen jag fick är nämligen i nästintill nyskick och med tanke på hur många av dessa tunna saker som måste ha förstörts av läsande australiensiska barn så gissar jag att detta är en raritet. Tyvärr så kommer väl inte Australien finnas kvar i sin nuvarande form så länge till - bränder och annan miljöförstöring kommer att förvandla landskapet till Mad Max country inom mindre än 100 år, tror jag - så eventuellt samlarvärde hänger nog på att samlare i andra delar av världen uppmärksammar dessa tidningar.

Telefob

Ringa eller inte ringa, det är en ständigt återkommande fråga. Jag ringer i stort sett aldrig någon om jag inte är tvungen. Det händer ofta att jag vill ringa någon men avstår, och radar upp alla möjliga skäl till varför: Jag har egentligen inget att säga, personen jag vill ringa kanske är upptagen, jag har inte ringt personen förut så vi har egentligen inte den kontakten, jag kanske får en fråga som ställer mig och kan inte komma på något svar, jag kanske börjar stamma, det kanske är nån annan som svarar, etc. Det är väl just när det är någon jag inte har ringt förut som skräcken och fegheten gör sig påmind som mest. Att jag inser att jag bara är feg och just därför borde göra något åt saken och faktiskt ringa vem jag än funderar på att ringa, gör förstås inte saken lättare. Men när jag har sorterat bort alla bortförklaringar som beror på feghet, osäkerhet och antaganden som kanske inte stämmer, så finns det ett skäl till, som kanske väger tyngre: Man kan inte ringa till någon bara för att man känner sig ensam och vill prata - man måste ha något att bjuda på själv också, annars tycker folk bara att man är jobbig (det kanske de tycker ändå, även om man aldrig tar kontakt, men det är en annan sak). Det innebär att jag, för att ha något att prata om, måste rycka upp mig, skaffa ett mer aktivt liv och göra mer intressanta saker än att bara sitta hemma och kolla på film och samla på skit. Man kan ju t ex börja med att öppna dörren och gå ut.

Mera apor

Just idag för 78 år sedan, den 8 september 1933, hade filmen King Kong svensk premiär. Samlare betalar idag stora pengar för att komma över originalaffischen, den svenska är otroligt sällsynt och finns bara i något eller några enstaka ex. Apornas Planet i all ära, men utan King Kong hade det kanske inte blivit några andra apfilmer. Nu ska jag gå och äta en banan eller två.

Mera matematik

Utbildningsminister Jan Björklund annonserade nyligen ut att regeringen planerar att skjuta till några extra miljarder till matematikundervisningen i skolan. Detta tror han ska ge effekt i form av att eleverna presterar bättre resultat i ämnet. Jag som intresserar mig för vetenskap, logik och annat tycker förstås att matte är otroligt intressant och hoppas att pengarna gör skillnad, men tror tyvärr att Björklund jobbar i en enorm uppförsbacke. Att matte är tråkigt är idag nämligen en sådan allmän synpunkt att den har börjat uppfattas som sanning, något som inte behöver ifrågasättas. Detta är resultatet av bristfällig eller felaktig matematikundervisning i svenska skolor, något som pågått i många decennier, och där föräldrar (som vuxit upp med denna undervisning) till slut indoktrinerat sina barn med kunskapen att matte är något obegripligt, torrt och sömnframkallande, och att det är helt okej att 'hata matte' eftersom alla andra gör det. Jag kan hålla med såtillvida att matematikundervisningen, så som den bedrivs i skolan idag, gör att ämnet blir tråkigt. Att räkna mekaniskt sida upp och sida ner, är inte bra undervisning. Det vore som att försöka lära sig ett nytt språk och bara lära sig enskilda ord, inte hur man bygger upp en mening. Men matteämnet i sig är absolut inte tråkigt och med lite mer fantasi och exempel hämtade från verkligheten borde det gå att göra något åt elevernas förprogrammerade inställning.