Allestädes närvarande

Han kanske inte är Gud, men han finns numera ändå överallt - sedan han vann sin Oscar tidigare i år så har Jeff Bridges blivit en av Hollywoods flitigast intervjuade kändisar. Varje gång jag hittar en ny tidning med hans nuna på så köper jag den och känner mig som en rutten stalker. Sen lägger jag ut alla tidningar på golvet och när jag ser alla ögon, från samma person, som tittar på mig, undrar jag om det inte egentligen är han som stalkar mig. Då stoppar jag snabbt undan alla tidningar och spelar spel istället.

Shoes, Manny! I need shoes!

Vintern kom fortare och blev kallare än vad någon av oss trodde, och till slut blev det nödvändigt att skaffa ett par rejäla vinterskor. Tidigare har jag gått till en grossistbutik med billiga skor men dessa har aldrig hållit mer än max ett år och oftast bara 7-8 månader, så nu slog jag på stort och gick till en kvalitetsbutik. Det kostade lite mer men i slutändan är det nog värt det. Leo Johnson skulle ha varit nöjd.

Inspiration

Idag är det 30 år sedan John Lennon sköts till döds utanför sin lägenhet i New York. Jag var lite för ung då för att ha några egna minnen av händelsen men senare har jag lyssnat mycket på hans musik och undrat, vad hade han åstadkommit om han fått leva vidare? De låtar han gjorde under solokarriären, efter att Beatles splittrades, tycker jag är hans allra bästa. Woman, Imagine och Working Class Hero är låtar som efter 30 år fortfarande känns aktuella och inspirerande. John Lennon kämpade även för fred och mänskliga rättigheter och var och är en stor förebild för mig och många andra. Idag är det svårt att hitta bra förebilder, antingen är de döda/mördade eller så har de svikit sina ideal (som t ex de flesta av dagens politiker). Allt kanske inte var bättre förr, men det fanns åtminstone människor som brann för vad de trodde på.

Jeff-Träff 2010

Den 4 december är som vanligt Jeff Bridges födelsedag, detta firades hemma hos mig med mina två vänner (alla två!!) med att se tre av hans filmer: 8 Miljoner Sätt Att Dö, precis nyss utkommen på svensk DVD (tack, Studio S!), The Last Picture Show, och Seabiscuit. Jeff dricker väldigt ofta i sina filmer, något som vi tyckte var lite roligt, särskilt när vi såg Seabiscuit och man hela filmen väntar på att han ska sätta flaskan till munnen, men det närmaste man kommer är när han sitter och äter middag och har ett glas vin framför sig (som han aldrig rör). Seabiscuit hade jag för övrigt aldrig sett om inte Jeff hade varit med, och anledningen stavas Tobey Maguire, som förstörde Spiderman-filmerna genom att göra Peter Parker till en retard. Tobey såg riktigt töntig ut även i Seabiscuit, bilden ovan har jag tagit med enbart för att illustrera detta, annars hade han aldrig förtjänat att avbildas på den här bloggen (uhm... mer än en gång, då).