Kocko-Jocko

Jag fick Kocko-Jocko av min far när jag var runt 5 år gammal, efter att han varit på en Danmarksresa. Han hade vunnit den i en gripklo-automat och det gjorde att den kändes ännu mer speciell. Jag behöll den ett tag men som med de flesta andra barndomsleksaker så förpassades den upp till vinden efter några år. Någon gång i tonåren när jag var uppe på vinden och letade så hittade jag mina gamla nallar och där låg Kocko-Jocko, och hans svarta ögon talade till mig. 'Varför gömde du undan mig?' frågade han, inte förebrående på något sätt, bara undrande. Nu är han min resemaskot, men han betyder mer än så. Kocko-Jocko är en ständig påminnelse om att aldrig glömma bort hur det är att vara barn. Många verkar tappa den känslan allt eftersom de blir äldre. Kanske de aldrig fick några nallar som barn, vad vet jag, men att ha kvar känslan av nyfikenhet och att aldrig stagnera tycker jag är otroligt viktigt.