- Vet du, snart är det bara jag som kan sånt här. Alla andra har antingen slutat eller bryr sig inte. När jag har försvunnit så tar det en 50 år, sen får de uppfinna det här på nytt.
Så sade en arbetskamrat till mig, när han stod vid en slipskiva och inspekterade ett borr som han just slipat. Han har några år kvar till pensionen och brinner därmed kanske inte lika mycket för jobbet längre, men han är väldigt kunnig. När man sitter på så mycket kunskap, har man då inte ett ansvar att dela med sig av den? Vad har man för nytta av kunskapen när den inte längre behövs för en själv? Det är få som funderar på detta, desto fler som är egoistiska och håller sin kunskap för sig själva. Är det därför som det går utför med samhället? För att vi misslyckas med att föra kunskaperna vidare till nästa generation?
Vissa hävdar att allt hänger på intresse, om man inte är intresserad så kan man inte lära sig något. Det kanske är sant. Men varifrån kommer intresset? Föds vi med latenta intressen inprogrammerade? Det har jag svårt att tänka mig. Snarare är det väl så att intresset förs vidare precis som kunskapen - när vi lyssnar på någon som är riktigt intresserad av något, så blir vi själva intresserade. I bästa fall.
Labels: jobb, kunskap
