Robotarnas återkomst

Så dök de då upp till slut, de danska modell-robotarna, 50 kr styck på Tradera tyckte jag var ett fyndpris. Sedan tidigare hade jag F1-roboten, som jag köpte på eBay för några år sedan. Den F1-modellen var hopbyggd, men den här var helt obyggd och alla delar satt kvar på 'träden', fortfarande inplastat. De andra två var inte inplastade och jag roade mig därför med att försöka sätta ihop iallafall en av dom. Detta visade sig vara omöjligt, då hjulaxlarna var för tjocka för att passa in i hålen! Visserligen är dessa modeller billiga kopior, originalrobotarna såldes i Japan, men det här kändes snäppet värre än billigt, det var inget mindre än lurendrejeri. Hur pappa lyckades få ihop modellen jag hade som liten pojk lär förbli en gåta. Nåväl, kartongerna är iallafall snygga och nu har jag som sagt alla tre, jag fick vänta 28 år men till slut blev min önskan verklighet!

Robotminnen

Jag var 7 år gammal när jag följde med mina föräldrar på en av de första resorna till Danmark och Helsingör. Pappa var mitt uppe i byggandet av en modelljärnväg och besökte bland annat en affär med tillbehör för sådana hobbyister. Där fanns den här roboten, och några till i samma serie. En sorts byggmodell som man sedan kunde förvandla till något fordon, liknande Transformers. Jag ville ha allihop men fick nöja mig med en. Efter besöket i denna affär gick vi till något mörkt café där det ur högtalarna strömmade de sköna tonerna från Maggie Reilly och Mike Oldfields 'Moonlight Shadow'. Mike Oldfield anses av många vara en av världens bästa gitarrister, men sen han började knarka så har kreativiteten sjunkit betydligt.