Från undre halvan

Australien är inte bara känt för känguruer, ständigt återkommande skogsbränder och Mel Gibson - de har även gett ut egna Spindelmannen-tidningar. Häromdagen täppte jag till en lucka i samlingen då jag fick hem min första australiensiska tidning. Denna är utgiven av förlaget 'Federal Comics' 1984, tryckt enbart i svartvitt, och pappret är bland det tunnaste jag har sett - 'Top Value!' som de skryter med i nedre vänstra hörnet är alltså en sanning med modifikation. Som tidning betraktat är det en ganska dålig produkt, men som samlarobjekt blir det, genom dess ömtålighet, genast mer intressant. Tidningen jag fick är nämligen i nästintill nyskick och med tanke på hur många av dessa tunna saker som måste ha förstörts av läsande australiensiska barn så gissar jag att detta är en raritet. Tyvärr så kommer väl inte Australien finnas kvar i sin nuvarande form så länge till - bränder och annan miljöförstöring kommer att förvandla landskapet till Mad Max country inom mindre än 100 år, tror jag - så eventuellt samlarvärde hänger nog på att samlare i andra delar av världen uppmärksammar dessa tidningar.

Engelsk konfekt

Det blev några fynd i London i år också. En Viewmasters-förpackning med TRON från 1982 (till min Jeff Bridges-samling), en 'Big Little Book' med Fantastiska Fyran från 1968, en Spiderman-jeep från Corgi i originalbox, samt ett häfte 'Superhero Notes' med kuvert och brevpapper med några olika hjältar. Det verkade vara mer folk i år än förra året, fullproppat med nördar av alla sorter, jag var normal jämfört med många andra där. Jag tog autografer av tidigare nämnda Corey Feldman och Robert Knepper, samt även Ashley Laurence från Hellraiser-filmerna. Ja, och sen köpte jag en tidning också:


Den kostade en hel del pengar men den är värd vartenda öre, den är i väldigt bra skick och kommer bara att stiga i värde, en säker investering.

Förvånande summor

Amazing Fantasy #15, tidningen från 1962 där Spindelmannen gör sitt första framträdande, såldes nyligen på auktion för 1.1 miljoner dollar. Det tidigare prisrekordet för samma tidning låg på 250 000 dollar, vilket redan det är vansinne, för tidningen är inte svår att hitta - gå ut på eBay vilken dag i veckan som helst och du kommer att hitta åtminstone 10-15 olika ex till försäljning. Det som är svårt är att hitta ett ex i absolut toppskick, om man nu skulle vara intresserad av det, vilket många tydligen är. Det ex som såldes nu i veckan var väldigt nära absolut toppskick, graderat till 9.6 på en 10-gradig skala, och såvitt man vet så finns det inget ex i bättre skick. Jag har för länge sedan gett upp drömmen om att äga ett så felfritt ex, även om jag var mångmiljonär och hade råd att köpa ett så tycker jag inte att det skulle vara värt priset. Om jag däremot nöjer mig med ett ex på den undre halvan av skickskalan, säg nånstans runt 3.5-4 av 10, så kommer jag undan billigare, kanske under 6000 dollar. Fortfarande väldigt mycket pengar, förvisso, men helt klart möjligt att spara ihop till.

Komplettistsjukan

The Amazing Spider-man är spindeltidningen framför alla andra i USA, den började 1963 och ges ut fortfarande, och är snart uppe i 650 utgivna nummer. Det fattas nu bara 25 nummer för mig innan samlingen är komplett - eller åtminstone i nummerföljd. På senare år har det nämligen kommit en mängd variantomslag, då förlagen har upptäckt att samlare vill ha en så komplett samling som möjligt och att det därför är lönsamt att trycka upp omslag med andra motiv, svartvita skissomslag, inverterade färger, eller nåt annat skit. Amazing Spider-man nr 623 kom för ett tag sen ut med ett variantomslag målat av Joe Jusko, som jag införskaffade. Planet Comicon, ett seriekonvent i Kansas, tryckte upp en egen variant på Jusko-omslaget med konventets logga, och givetvis var jag tvungen att ha en sån också. Innehållet i tidningen är exakt samma, så varför skaffa alla variantomslag? Jo, bara därför att. Det finns ingen mening eller logik bakom det hela mer än att man 'måste' ha komplett. Vore man normalt funtad så skulle man förstås nöja sig med ett ex av varje nummer, eller ännu hellre, skaffa alla tidningar inscannade på en CD-ROM (hm, finns såna fortfarande?) och spara en massa utrymme. Som tur är så är jag inte ensam om att ha drabbats av komplettistsjukan, en samlare i Holland är också lite galen och har gjort en hemsida där han kontinuerligt lägger upp bilder på alla omslag och varianter han får tag på.

Mumma!

Den här damp ner i mitt brevinkast idag och ja, vad ska man säga... bättre än så här blir det inte. Tidningen Strange började ges ut i Frankrike 1970. Man publicerade olika superhjälteserier från USA och så småningom började man göra egna omslag, målade av konstnären Jean Frisano. Detta var hans första målade omslag för Strange (januari 1972). Totalt gjorde han över 400 omslag för olika tidningar.