Förbjuden frukt

Breaking Bad började sin fjärde säsong för ett par veckor sedan. Jag såg säsong 1-3 nästan i ett sträck förra året, och har sedan dess introducerat serien för släkt och vänner, och alla gillar den. Serien handlar om kemiläraren Walter White, hans fru Skyler och deras cp-skadade son Walter Jr. En dag faller Walt ihop på jobbet och blir förd till sjukhus där han får diagnosen lungcancer. Med bara ett par år kvar att leva fattar Walt beslutet: han ska börja tillverka och sälja metamfetamin, för att säkra familjens ekonomi efter hans död. Men att handskas med den kriminella världen visar sig lättare sagt än gjort, särskilt för en nybörjare som Walt. Dessutom måste han ljuga för sin fru om vad han håller på med, för att inte tala om fruns svåger, som jobbar för narkotikapolisen...
Under seriens gång får man se hur Walt får en alltmer mörk personlighet, förvandlingen från en hederlig medborgare som gör vad han anser sig tvungen till, till en person som accepterar sig själv som kriminell, sker gradvis. Serien bjuder på skådespeleri i världsklass och Bryan Cranston har vunnit Emmys tre år i rad för sin roll som Walter White.

Har man sett

Jag hittade en partner till Kocko-Jocko på loppis idag. Ska vi kalla henne för Kocko-Kicki?

O aj aj aj aj buff

Jag hörde talas om filmen 'Trolljägaren' för några veckor sedan, och när jag såg att den hade släppts på svensk DVD slog jag till på en gång. Trolljägaren är en norsk skräck/komedi/mockumentär-film som förra året gjorde stor succé på Norges biografer. Filmen handlar om tre ungdomar från en mediautbildning som vill intervjua vad de tror är en björnjägare, då flera björnar i området har hittats skjutna. Det visar sig snart att han jagar något betydligt farligare... Historien håller ihop väl, den är både spännnande och full av humor. Specialeffekterna är otroligt välgjorda och tillsammans med de vackra naturscenerna så är det lätt att inbilla sig att troll, åtminstone norska sådana, existerar. Se den!

Engelsk konfekt

Det blev några fynd i London i år också. En Viewmasters-förpackning med TRON från 1982 (till min Jeff Bridges-samling), en 'Big Little Book' med Fantastiska Fyran från 1968, en Spiderman-jeep från Corgi i originalbox, samt ett häfte 'Superhero Notes' med kuvert och brevpapper med några olika hjältar. Det verkade vara mer folk i år än förra året, fullproppat med nördar av alla sorter, jag var normal jämfört med många andra där. Jag tog autografer av tidigare nämnda Corey Feldman och Robert Knepper, samt även Ashley Laurence från Hellraiser-filmerna. Ja, och sen köpte jag en tidning också:


Den kostade en hel del pengar men den är värd vartenda öre, den är i väldigt bra skick och kommer bara att stiga i värde, en säker investering.

Favorit i repris

Idag åker jag och Anders iväg till England och London för andra året i rad, närmare bestämt London Film & Comic Con, en mässa för film- och serienördar där det mesta finns att handla och titta på. Det kommer även att medverka en del kändisar som skriver sina namnteckningar på beställning (dessa kostar från 15 pund styck), jag har tidigare varit ganska ointresserad av detta område men nu när jag varit med (och Anders tjatat lite på mig) så förstår jag mer vad alla autografjägare gillar så mycket, och kommer att skaffa några autografer själv. Bland många andra kommer Corey Feldman (från Stand By Me och The Lost Boys) och Robert Knepper (T-Bag från Prison Break), dessa är nog de jag ser mest fram mot. Det blir många timmars köande, väntande och gående och när dagen är slut kommer man att vara ganska trött, men försedd med många härliga minnen.

Kocko-Jocko

Jag fick Kocko-Jocko av min far när jag var runt 5 år gammal, efter att han varit på en Danmarksresa. Han hade vunnit den i en gripklo-automat och det gjorde att den kändes ännu mer speciell. Jag behöll den ett tag men som med de flesta andra barndomsleksaker så förpassades den upp till vinden efter några år. Någon gång i tonåren när jag var uppe på vinden och letade så hittade jag mina gamla nallar och där låg Kocko-Jocko, och hans svarta ögon talade till mig. 'Varför gömde du undan mig?' frågade han, inte förebrående på något sätt, bara undrande. Nu är han min resemaskot, men han betyder mer än så. Kocko-Jocko är en ständig påminnelse om att aldrig glömma bort hur det är att vara barn. Många verkar tappa den känslan allt eftersom de blir äldre. Kanske de aldrig fick några nallar som barn, vad vet jag, men att ha kvar känslan av nyfikenhet och att aldrig stagnera tycker jag är otroligt viktigt.