Både skakad och rörd

James Bond har för mig alltid varit en ganska ointressant karaktär. Filmerna är helt ok underhållning men det är ganska få som höjer sig över genomsnittet, som jag skulle säga är riktigt sevärda. Betoningen har alltid legat mer åt action än åt karaktärsutveckling. Så när jag fick höra att Sam Mendes stod som regissör för den nya Bond-filmen Skyfall, blev jag intresserad, då jag har sett flera av hans andra filmer och vet på ett ungefär vad han brukar vilja ha med i en bra story. Detta, samt de recensioner jag hunnit läsa, hintade om att det skulle bli en ganska annorlunda Bond-film. Jag blev inte besviken.
Bond har problem - han börjar bli gammal, klarar inte testerna, skurkar slinker ur hans grepp och han börjar tvivla på om han fortfarande är lämplig för jobbet. Hans relation och lojalitet till M (superbt spelad av Judi Dench) ställs på sin spets då ett nytt hot dyker upp. Det här är nog den Bond-film där han framställs som mest mänsklig, här finns den karaktärsutveckling som tidigare saknats.
Sam Mendes har dessutom fingertoppskänsla, han vet exakt vad han vill att publiken ska känna i varje sekvens och det blir aldrig tråkigt. Actionscenerna är förstås over-the-top, precis som det ska vara i en riktig Bondrulle, explosioner som får biostolen att skaka är riktigt häftigt. Nu undrar jag bara en sak - var kan jag få tag på en sån här bulldog?

It's a madhouse!

Man skulle kunna tro, med den rubriken och ovanstående bild, att jag pratar om jobbet (vilket kanske inte vore helt fel, då namnet passande nog rimmar på APA) men så är det inte. Ni som har sett filmen Apornas Planet från 1968 (den med Charlton Heston i huvudrollen) vet istället att 'It's a madhouse!' är en klassisk replik därifrån. Jag är inget jättestort fan av filmserien - det blev totalt fem stycken, men bara den första är bra, vilket de flesta brukar hålla med om. Igår var jag på bio och såg den senaste filmen i apserien, Rise of the Planet of the Apes, som utspelar sig i nutid och beskriver hur aporna blev intelligenta och tog över planeten från början. Aporna är den här gången tillverkade i datorn och mer verklighetstrogna, de rör sig naturligt och aplikt. Jag vet inte om jag har gillat apor på vita duken så här mycket nån gång tidigare - när de hoppar och springer omkring och skapar kaos är det action för hela slanten, riktigt underhållande. Historien som sådan var till en början intressant och tankeväckande, mot slutet blev den mera medelmåttig men fortfarande sevärd. Jag hade kanske hoppats på ett större krig mellan aporna och människorna, men det kanske kommer i uppföljaren. Oh Oh Ah Ah EEH EEH EEH!!!