Spindlar på rymmen

Jordglobar och andra runda ting

2012-01-23T02:43:00.000-08:00

Karl Pilkington är en idiot. Det hävdar Ricky Gervais, en brittisk komiker som har känt Karl under lång tid, och som älskar att reta honom. Karl är kanske ingen idiot, men hans förmåga att resonera logiskt är, om man uttrycker sig snällt, lite under medel. Därför blir det hysteriskt roligt när Ricky bestämmer sig för att göra ett reseprogram, An Idiot Abroad, och skickar iväg Karl - mot hans vilja - till jordens alla hörn för att uppleva och berätta om olika sevärdheter och lokala personligheter. Längs vägen utsätts han för olika överraskningar: i Israel blir han 'kidnappad' av 'terrorister' - en utbildning de har i landet för att man ska vara förberedd, om det händer, och veta vad man ska göra i en sån situation. I Mexiko får han springa för livet när de börjar skjuta fyrverkerier mitt på gatan. På varje ställe bjuds han på olika svårsmälta delikatesser, och hela tiden får han sova på antingen undermåliga hotell eller på andra obekväma ställen. Karl är förstås inte ett dugg tacksam över att få se världen, och det är högst tveksamt om han blir en bättre människa av att få sina vyer vidgade, men ett riktigt underhållande program är det hur som helst. Första säsongen finns nu ute på svensk DVD - köp!!

Swayze Race

2012-01-08T02:18:00.000-08:00

En av mina favoritskådespelare är Patrick Swayze, och då jag har en liten hög filmer med honom så tyckte jag det var på tiden att ordna en Swayze movie night. Sagt och gjort, igår bjöd jag in två vänner och lagade lite mat, grillspett, vilket gick hem trots att jag aldrig gjort det förut (jag har ganska låga krav på framgång i min matlagning, om gästerna äter det som serveras brukar jag vara nöjd). Vi såg tre av Swayzes största filmer: Dirty Dancing, Road House och Point Break. Road House hade jag inte sett tidigare, största överraskningen var väl att få se Sam Elliott utan mustasch (OK, han var mustaschlös redan i Jeff Bridges-filmen The Contender, men där spelar han politiker så det räknas liksom inte). Point Break är väl den bästa filmen av de tre - surfare, fallskärmshoppning med och utan fallskärm, och så lite djurplågeri, ja, den filmen har allt man kan begära. Vem sa något om en remake? Vem??

Nytt kött i gammal form, eller tvärtom

2011-12-28T10:18:00.000-08:00

Jag har visserligen redan David Cronenbergs film Videodrome, men i en annan, enklare, utgåva. När jag fick se den här på Tradera så blev jag lite intresserad pga att jag tyckte omslaget var coolt, till skillnad från den utgåvan jag har så avbildar ju detta faktiskt en scen ur filmen. Jag kollade upp utgåvan på dvdaf.com och då jag fick se vilket extramaterial som fanns med så var saken klar - det här var den definitiva utgåvan, något jag bara måste ha. Jag beställde, betalade, åkte iväg till släkten och firade jul, och när jag kom hem så låg filmen i en jiffypåse innanför dörren.

När jag plockade ut den ur påsen blev jag först lite förvirrad - vad är detta, en VHS? Var det inte en DVD jag beställde?

Jovisst var det det - en 2-disc DVD maskerad som en VHS! Vad mer kan man begära av en film vars handling kretsar kring videokassetter? Extramaterialet inkluderar bl a en halvtimmesfilm om hur specialeffekterna gjordes, samt en intressant intervju där de tre regissörerna David Cronenberg, John Carpenter och John Landis medverkar. Long live the new flesh!

Skam den som ger sig

2011-12-13T02:50:00.000-08:00

Efter att ha bönat och bett och tjatat under lång tid så har det äntligen hänt - Privatdetektiven Kant finns nu på DVD! Även serierna Tårtan och Doktor Krall, som jag inte sett sen jag var liten, finns med i denna ypperliga samlingsbox. Ser fram mot att få återstifta bekantskap med min barndoms hjältar samtidigt som jag öppnar min påse med harpluttar!

Jeff-Träff 2011

2011-12-12T02:59:00.000-08:00

Årets Jeff-Träff i lördags avlöpte enligt planerna utan att ett enda slagsmål bröt ut - utom i TV-rutan, då. Stay Hungry, den första filmen vi såg, kan vara den av Jeffs filmer som visar flest slagsmål. Sally Field tillförde kanske inte mycket till handlingen, men som ögongodis är hon oöverträffad. Det är ju inte heller varje dag man får se Arnold Schwarzenegger spela fiol. Heaven's Gate, som är 3 timmar och 39 minuter lång (vilket jag klargjorde i förväg) frestade mina vänners tålamod till bristningsgränsen, förståeligt, filmen är bitvis väldigt seg och ljudet/ljudmixningen kändes ofta ogenomtänkt och extremt uttröttande. Den hade emellertid Mickey Rourke, Brad Dourif och Terry O'Quinn i några mindre biroller, vilket vägde upp lite. Den film som fick bäst betyg var den sista, Cutter's Way, en deckarhistoria där Jeff bildar team med en vietnamveteran som tar sig fram med krycka. Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll som kommer att få en fortsättning nästa år, med tre nya filmer!

Rocky

2011-12-03T22:07:00.000-08:00

Idag skulle Rocky Dennis ha fyllt 50 år. Rocky led av en mycket ovanlig sjukdom, som tog hans liv bara 16 år gammal - benen i hans skalle slutade aldrig växa. I övrigt var han en helt normal kille, kanske till och med begåvad. Filmen Mask från 1985 handlar om de sista månaderna av hans liv. Eric Stoltz (knappt igenkännlig under masken) spelar Rocky och Cher har rollen som Rockys mamma. Filmen är en tårdrypande snyftrulle (jag får väl erkänna att jag är svag för sådana om de görs på rätt sätt), men också en källa till inspiration. När man har bränt vid potatisen, tappat en påse mjöl på golvet, telefonen ringer och allt bara skiter sig och känns för jävligt, ska man tänka på Rocky Dennis och hans outtömliga livsglädje. Han visste att han levde på lånad tid och kunde dö när som helst, men valde ändå att leva så normalt som möjligt och hade hela tiden planer för framtiden. Om en kille med så taskiga förutsättningar som han, kan lyckas, så finns det ingen anledning för oss andra att gnälla.

Jag fick honom

2011-10-26T03:02:00.000-07:00

Michael Caine gjorde sevärda filmer långt innan han blev Batmans betjänt. En av de bästa är Get Carter från 1971, en riktigt hårdkokt deckarhistoria inspelad i Newcastle. Caine spelar Jack Carter, en gangster från London som reser till Newcastle för att undersöka de mystiska omständigheterna kring sin brors död. Han gillar inte det han hittar och beger sig ut på en skoningslös jakt på de ansvariga. Filmen är otroligt välskriven, full av klassiska oneliners, och musiken är, som alltid i brittiska tidiga 70-tals-filmer, så bra att man får gåshud - introt med förtexterna är särskilt minnesvärt. Tyvärr är det svenska DVD-omslaget ganska menlöst, jag hade föredragit att man använt det engelska omslaget. Istället får jag trösta mig med den här sajten, där ett fan har jämfört de olika platser där filmen spelades in 1970, med hur de ser ut idag. Intressant!

Mexikanskt guld

2011-09-26T09:21:00.000-07:00

Säga vad man vill om mexikaner, men de är jävligt snabba på att översätta. I januari 1964 kom Amazing Spider-man #8 ut i USA, och den 15 februari samma år kunde mexikanska barn läsa den på sitt eget språk, översatt, textad (förvisso med maskin), tryckt och distribuerad. Detta gör mitt senaste förvärv till den tredje äldsta Spindelmannen-tidningen jag har i samlingen, och den äldsta jag har från förlaget La Prensa, som även gav ut mängder av andra marvel-tidningar - översättarna måste ha jobbat i skift för att hinna med att få ut allt på så kort tid. Tidningen innehåller, förutom de amerikanska serierna och reklam för andra La Prensa-utgåvor, även några roliga faktasidor om allt möjligt allmänbildande. Det här var nämligen på den tiden då allmänbildning fortfarande räknades, nu finns Wikipedia och smartphones och ingen behöver längre kunna nånting. Tänk, all tid jag ägnat mig åt att bilda mig, när jag kunde ha läst serier istället!

Från undre halvan

2011-09-25T08:28:00.000-07:00

Australien är inte bara känt för känguruer, ständigt återkommande skogsbränder och Mel Gibson - de har även gett ut egna Spindelmannen-tidningar. Häromdagen täppte jag till en lucka i samlingen då jag fick hem min första australiensiska tidning. Denna är utgiven av förlaget 'Federal Comics' 1984, tryckt enbart i svartvitt, och pappret är bland det tunnaste jag har sett - 'Top Value!' som de skryter med i nedre vänstra hörnet är alltså en sanning med modifikation. Som tidning betraktat är det en ganska dålig produkt, men som samlarobjekt blir det, genom dess ömtålighet, genast mer intressant. Tidningen jag fick är nämligen i nästintill nyskick och med tanke på hur många av dessa tunna saker som måste ha förstörts av läsande australiensiska barn så gissar jag att detta är en raritet. Tyvärr så kommer väl inte Australien finnas kvar i sin nuvarande form så länge till - bränder och annan miljöförstöring kommer att förvandla landskapet till Mad Max country inom mindre än 100 år, tror jag - så eventuellt samlarvärde hänger nog på att samlare i andra delar av världen uppmärksammar dessa tidningar.

Telefob

2011-09-21T02:17:00.000-07:00

Ringa eller inte ringa, det är en ständigt återkommande fråga. Jag ringer i stort sett aldrig någon om jag inte är tvungen. Det händer ofta att jag vill ringa någon men avstår, och radar upp alla möjliga skäl till varför: Jag har egentligen inget att säga, personen jag vill ringa kanske är upptagen, jag har inte ringt personen förut så vi har egentligen inte den kontakten, jag kanske får en fråga som ställer mig och kan inte komma på något svar, jag kanske börjar stamma, det kanske är nån annan som svarar, etc. Det är väl just när det är någon jag inte har ringt förut som skräcken och fegheten gör sig påmind som mest. Att jag inser att jag bara är feg och just därför borde göra något åt saken och faktiskt ringa vem jag än funderar på att ringa, gör förstås inte saken lättare. Men när jag har sorterat bort alla bortförklaringar som beror på feghet, osäkerhet och antaganden som kanske inte stämmer, så finns det ett skäl till, som kanske väger tyngre: Man kan inte ringa till någon bara för att man känner sig ensam och vill prata - man måste ha något att bjuda på själv också, annars tycker folk bara att man är jobbig (det kanske de tycker ändå, även om man aldrig tar kontakt, men det är en annan sak). Det innebär att jag, för att ha något att prata om, måste rycka upp mig, skaffa ett mer aktivt liv och göra mer intressanta saker än att bara sitta hemma och kolla på film och samla på skit. Man kan ju t ex börja med att öppna dörren och gå ut.

Mera apor

2011-09-08T08:22:00.000-07:00

Just idag för 78 år sedan, den 8 september 1933, hade filmen King Kong svensk premiär. Samlare betalar idag stora pengar för att komma över originalaffischen, den svenska är otroligt sällsynt och finns bara i något eller några enstaka ex. Apornas Planet i all ära, men utan King Kong hade det kanske inte blivit några andra apfilmer. Nu ska jag gå och äta en banan eller två.

Mera matematik

2011-09-07T12:15:00.000-07:00

Utbildningsminister Jan Björklund annonserade nyligen ut att regeringen planerar att skjuta till några extra miljarder till matematikundervisningen i skolan. Detta tror han ska ge effekt i form av att eleverna presterar bättre resultat i ämnet. Jag som intresserar mig för vetenskap, logik och annat tycker förstås att matte är otroligt intressant och hoppas att pengarna gör skillnad, men tror tyvärr att Björklund jobbar i en enorm uppförsbacke. Att matte är tråkigt är idag nämligen en sådan allmän synpunkt att den har börjat uppfattas som sanning, något som inte behöver ifrågasättas. Detta är resultatet av bristfällig eller felaktig matematikundervisning i svenska skolor, något som pågått i många decennier, och där föräldrar (som vuxit upp med denna undervisning) till slut indoktrinerat sina barn med kunskapen att matte är något obegripligt, torrt och sömnframkallande, och att det är helt okej att 'hata matte' eftersom alla andra gör det. Jag kan hålla med såtillvida att matematikundervisningen, så som den bedrivs i skolan idag, gör att ämnet blir tråkigt. Att räkna mekaniskt sida upp och sida ner, är inte bra undervisning. Det vore som att försöka lära sig ett nytt språk och bara lära sig enskilda ord, inte hur man bygger upp en mening. Men matteämnet i sig är absolut inte tråkigt och med lite mer fantasi och exempel hämtade från verkligheten borde det gå att göra något åt elevernas förprogrammerade inställning.

It's a madhouse!

2011-08-17T13:49:00.000-07:00

Man skulle kunna tro, med den rubriken och ovanstående bild, att jag pratar om jobbet (vilket kanske inte vore helt fel, då namnet passande nog rimmar på APA) men så är det inte. Ni som har sett filmen Apornas Planet från 1968 (den med Charlton Heston i huvudrollen) vet istället att 'It's a madhouse!' är en klassisk replik därifrån. Jag är inget jättestort fan av filmserien - det blev totalt fem stycken, men bara den första är bra, vilket de flesta brukar hålla med om. Igår var jag på bio och såg den senaste filmen i apserien, Rise of the Planet of the Apes, som utspelar sig i nutid och beskriver hur aporna blev intelligenta och tog över planeten från början. Aporna är den här gången tillverkade i datorn och mer verklighetstrogna, de rör sig naturligt och aplikt. Jag vet inte om jag har gillat apor på vita duken så här mycket nån gång tidigare - när de hoppar och springer omkring och skapar kaos är det action för hela slanten, riktigt underhållande. Historien som sådan var till en början intressant och tankeväckande, mot slutet blev den mera medelmåttig men fortfarande sevärd. Jag hade kanske hoppats på ett större krig mellan aporna och människorna, men det kanske kommer i uppföljaren. Oh Oh Ah Ah EEH EEH EEH!!!

Arvet efter Bobby

2011-08-14T03:56:00.000-07:00

Nu när jag kommit mer än halvvägs (200 avsnitt av totalt 357) i min Dallas-quest, som började i april i år, tycker man kanske att jag borde vara trött på serien. Men Dallas fortsätter att vara underhållande, och säsong 9 verkar vara en av de mest intressanta, även om den egentligen 'aldrig hände' - Bobby dog som bekant i slutet av säsong 8, varpå tittarsiffrorna rasade, och i slutet av säsong 9 återuppstod han med förklaringen att Pam hade drömt hela säsongen. Men trots att Bobby inte finns med det här året så känns det inte som att han saknas. Bobby stod alltid över de andra karaktärerna i fråga om ärlighet, integritet och gott omdöme, vilket kanske inte var så svårt då de flesta andra i ensemblen helt eller delvis verkade sakna dessa egenskaper. Nu när manusförfattarna inte längre har Bobbys rättesnöre att hålla sig efter så har de andra karaktärerna tvingats 'växa upp' och ta mer genomtänkta beslut, vilket gör att serien som tidigare varit ganska ytlig nu har fått ett visst djup. Men visst förekommer det fortfarande falskspel och intriger - annars vore det ju inte Dallas, baby!

Trubbel i Wien

2011-08-09T02:43:00.000-07:00

Det var många år sen jag såg Den Tredje Mannen senast. Jämte Citizen Kane får den väl anses vara en av Orson Welles paradfilmer, drygt 60 år gammal så håller den fortfarande för att ses flera gånger, den är spännande, intrikat och intelligent skriven. Filmen handlar om Holly Martins (Joseph Cotten), en kioskdeckarförfattare som kommer till Wien, strax efter att andra värlskriget slutat, för att söka upp sin vän Harry Lime (Orson Welles). Han får veta att vännen har dött i en bilolycka, men får höra olika historier om vad som egentligen hänt och upptäcker snart att något inte stämmer. Det som framför allt imponerar med filmen är fotot, ljussättningen och kompositionen, dvs det som på engelska heter 'cinematography' men som egentligen saknar en bra svensk översättning - svenska oscarsjuryn nöjer sig med 'Bästa foto', jag tycker att 'Bästa kameraarbete' vore bättre. Robert Krasker, som höll i kameran, vann också en oscar för sin insats, och filmen blev även nominerad för bästa regi (Carol Reed) och bästa klippning (Oswald Hafenrichter).

En rätt så bra dag

2011-08-06T05:40:00.000-07:00

...får man väl säga, när man efter dagens loppisrunda kommer hem med 25 filmer, varav 6 klassiker! Den Tredje Mannen med Orson Welles har jag velat se ända sen jag såg Citizen Kane för några år sen. Ingen av filmerna kostade mer än 20 kr st, många bara 5 eller 10 kr, några var t o m inplastade - aldrig sedda. Köpte också en tavla för 10 kr (akvarell) som borde gå att sälja lite dyrare.

Förbjuden frukt

2011-07-28T03:24:00.000-07:00

Breaking Bad började sin fjärde säsong för ett par veckor sedan. Jag såg säsong 1-3 nästan i ett sträck förra året, och har sedan dess introducerat serien för släkt och vänner, och alla gillar den. Serien handlar om kemiläraren Walter White, hans fru Skyler och deras cp-skadade son Walter Jr. En dag faller Walt ihop på jobbet och blir förd till sjukhus där han får diagnosen lungcancer. Med bara ett par år kvar att leva fattar Walt beslutet: han ska börja tillverka och sälja metamfetamin, för att säkra familjens ekonomi efter hans död. Men att handskas med den kriminella världen visar sig lättare sagt än gjort, särskilt för en nybörjare som Walt. Dessutom måste han ljuga för sin fru om vad han håller på med, för att inte tala om fruns svåger, som jobbar för narkotikapolisen...
Under seriens gång får man se hur Walt får en alltmer mörk personlighet, förvandlingen från en hederlig medborgare som gör vad han anser sig tvungen till, till en person som accepterar sig själv som kriminell, sker gradvis. Serien bjuder på skådespeleri i världsklass och Bryan Cranston har vunnit Emmys tre år i rad för sin roll som Walter White.

Har man sett

2011-07-19T09:23:00.001-07:00

Jag hittade en partner till Kocko-Jocko på loppis idag. Ska vi kalla henne för Kocko-Kicki?

O aj aj aj aj buff

2011-07-14T02:39:00.000-07:00

Jag hörde talas om filmen 'Trolljägaren' för några veckor sedan, och när jag såg att den hade släppts på svensk DVD slog jag till på en gång. Trolljägaren är en norsk skräck/komedi/mockumentär-film som förra året gjorde stor succé på Norges biografer. Filmen handlar om tre ungdomar från en mediautbildning som vill intervjua vad de tror är en björnjägare, då flera björnar i området har hittats skjutna. Det visar sig snart att han jagar något betydligt farligare... Historien håller ihop väl, den är både spännnande och full av humor. Specialeffekterna är otroligt välgjorda och tillsammans med de vackra naturscenerna så är det lätt att inbilla sig att troll, åtminstone norska sådana, existerar. Se den!

Engelsk konfekt

2011-07-13T16:15:00.000-07:00

Det blev några fynd i London i år också. En Viewmasters-förpackning med TRON från 1982 (till min Jeff Bridges-samling), en 'Big Little Book' med Fantastiska Fyran från 1968, en Spiderman-jeep från Corgi i originalbox, samt ett häfte 'Superhero Notes' med kuvert och brevpapper med några olika hjältar. Det verkade vara mer folk i år än förra året, fullproppat med nördar av alla sorter, jag var normal jämfört med många andra där. Jag tog autografer av tidigare nämnda Corey Feldman och Robert Knepper, samt även Ashley Laurence från Hellraiser-filmerna. Ja, och sen köpte jag en tidning också:

Den kostade en hel del pengar men den är värd vartenda öre, den är i väldigt bra skick och kommer bara att stiga i värde, en säker investering.

Favorit i repris

2011-07-08T00:45:00.000-07:00

Idag åker jag och Anders iväg till England och London för andra året i rad, närmare bestämt London Film & Comic Con, en mässa för film- och serienördar där det mesta finns att handla och titta på. Det kommer även att medverka en del kändisar som skriver sina namnteckningar på beställning (dessa kostar från 15 pund styck), jag har tidigare varit ganska ointresserad av detta område men nu när jag varit med (och Anders tjatat lite på mig) så förstår jag mer vad alla autografjägare gillar så mycket, och kommer att skaffa några autografer själv. Bland många andra kommer Corey Feldman (från Stand By Me och The Lost Boys) och Robert Knepper (T-Bag från Prison Break), dessa är nog de jag ser mest fram mot. Det blir många timmars köande, väntande och gående och när dagen är slut kommer man att vara ganska trött, men försedd med många härliga minnen.

Kocko-Jocko

2011-07-05T14:20:00.000-07:00

Jag fick Kocko-Jocko av min far när jag var runt 5 år gammal, efter att han varit på en Danmarksresa. Han hade vunnit den i en gripklo-automat och det gjorde att den kändes ännu mer speciell. Jag behöll den ett tag men som med de flesta andra barndomsleksaker så förpassades den upp till vinden efter några år. Någon gång i tonåren när jag var uppe på vinden och letade så hittade jag mina gamla nallar och där låg Kocko-Jocko, och hans svarta ögon talade till mig. 'Varför gömde du undan mig?' frågade han, inte förebrående på något sätt, bara undrande. Nu är han min resemaskot, men han betyder mer än så. Kocko-Jocko är en ständig påminnelse om att aldrig glömma bort hur det är att vara barn. Många verkar tappa den känslan allt eftersom de blir äldre. Kanske de aldrig fick några nallar som barn, vad vet jag, men att ha kvar känslan av nyfikenhet och att aldrig stagnera tycker jag är otroligt viktigt.

Där går min hjälte

2011-06-23T12:55:00.000-07:00

Ända sen jag första gången hörde 'Monkey Wrench' så har Foo Fighters varit ett av mina absoluta favoritband. Igår spelade de på ett nästan fullsatt Stockholms Stadion (31 000 hade letat sig dit) och det var en sån där magisk kväll då inget kunde gå fel - det ryktades om att det skulle bli regn, men vädret var perfekt. Efter några timmars väntan och ett par ganska tråkiga förband, satte röjet igång. Och vilket röj! Man brukar prata om artister som ger allt på scen, men fan vet om inte Dave Grohl ger mer än så. Han hoppar, studsar, springer och spelar gitarr som om varje sekund vore hans sista. Han har en sån energi att det är omöjligt att inte ryckas med och att gilla varje ögonblick lika mycket som han, och bandet, verkar göra. Foo Fighters spelar en positiv, livsbejakande rock som, tycker jag, skiljer sig från det mesta som görs annars idag - blackmetal, demoner, ockultism och annan deprimerande skit. De spelade alla sina stora hits, och just Monkey Wrench var en av de bästa igår kväll, även om 'Best of you' förmodligen var kvällens pärla. Det här var deras största Sverige-spelning hittills, jag hoppas det blir fler i framtiden, och snart!

Thunderstruck

2011-06-13T13:24:00.000-07:00

Parkarbetaren Roy Sullivan, på bilden ovan, är den människa som har träffats flest gånger av blixten - sju gånger, mellan 1942 och 1977. Jag läste om honom i Guinness Rekordbok när jag var liten, jag var väldigt fascinerad av alla sorters rekord under en period, och det här var ett som fastnade i min sjuåriga hjärna, och har orsakat en närmast irrationell rädsla för att bli träffad sedan dess. Det sägs att risken att bli träffad av blixten är runt 1 på 6000, jag vet inte riktigt hur de har räknat men jag utgår från att de menar 1 av var 6000:e människa som utsätter sig för risken att bli träffad (om 'risk' betyder att det räcker med att vara utomhus när det åskar, eller om man måste utsätta sig för en betydande risk som t ex att vara ute på ett öppet fält och hålla i en metallstav, vet jag inte). Hursomhelst: Häromkvällen, när jag var på väg hem från en kompis, regnade och åskade det ordentligt. Åskan var flera kilometer bort men himlen lystes upp av blixtar oroväckande ofta. Jag var redan ganska uppjagad då jag plötsligt insåg att jag dessutom höll i ett paraply, vilket förstås innebar en förhöjd risk. Resten av promenaden till busshållplatsen (tio minuter) avverkades i snabb takt, utan paraply, i ösregn. Jag klarade mig helskinnad den här gången men nästa gång det åskar så stannar jag nog inne.

0914070514 06291819202718 130907

2011-06-10T01:04:00.000-07:00

040520 2818 112112 012020 191118092201 111504. 130114 110114 0229181001 130504 052020 051411051220 192419200513 191513 2818 12282020 012020 111428031101, 150308 190514 1228070701 0914 1427071801 062012020523201801 021511192028220518 0512120518 0212097140419090606181518, 02011801 062918 012020 102822120119. 020912040514 15220114 2818 06182714 060912130514 "200805 1401110504 1221140308" 0122 0401220904 03181514051402051807, 040514 080118 0914070520 130504 19090606181518 012020 07291801, 100107 202403112005 02011801 012020 020912040514 16011919010405 021801.

Boktips #10

2011-06-02T08:37:00.000-07:00

En sommardag för ett par år sedan fick jag se den här boken på skyltning i Akademibokhandelns pocketställ. Äntligen, tänkte jag, en man som vågar säga sanningen! Jag införskaffade boken, sträckläste den flera gånger om, och var därefter övertygad om att ateism var det enda rätta förhållningssättet. Richard Dawkins, till vardags professor i bilogi vid universitetet i Oxford, framför i boken flera argument till varför tron på en gud - den kristna guden, Allah, eller valfri afrikansk stamgud - är irrationell, åtminstone ur vetenskaplig synvinkel. Han gör det med en ton som bitvis förefaller vara arrogant, men kanske det är oundvikligt att det blir så när man som Dawkins attackerar religionen i dess sämsta former. Efter att jag läst boken har jag emellertid fått nya insikter, jag har långt ifrån blivit omvänd, men numera ser jag ateismen som ett av flera olika förhållningssätt, snarare än en absolut sanning. Inget förhållningssätt kan egentligen sägas vara mer 'rätt' än något annat. Jag tycker fortfarande att boken är läsvärd, bl a eftersom den förklarar Det naturliga urvalet, Darwins största upptäckt, på ett kortfattat och bra sätt (mer om detta i kommande boktips).

Jeff-godis

2011-05-30T04:41:00.001-07:00

I veckan så fick jag hem två riktiga toppobjekt till min Jeff Bridges-samling som jag inte kan låta bli att skryta lite med. Det ena är ett manus till filmen Hearts of the West från 1975. Dessa manus delades ut till alla som arbetade med filmproduktionen och ibland dyker sådana upp på t ex eBay. Det andra är en DVD med filmen Starman, signerad av regissören John Carpenter. Väldigt snygg utgåva, förvisso fransk baksida, men man kan inte få allt.

Forrest och jag

2011-05-04T19:48:00.000-07:00

Jag är en retard. Det är bara att erkänna, rätt upp och ner. Jag har försökt att dölja det genom att säga att jag hatar filmen Forrest Gump, delvis för att jag ogillar filmer som har med retards "bara för sakens skull", men också för att första gången jag såg filmen, hösten 1997, tillsammans med några vänner, fick jag veta av en kompis att "DU kommer att ÄLSKA den filmen!" Just jag, alltså.
Nu är inte det här något jag beklagar mig över, inte heller något som hänger ihop med mitt tidigare nämnda dåliga självförtroende (som är mycket bättre nu än för några år sen), utan bara ett - inte särskilt seriöst - konstaterande. Visst, jag är hyfsat allmänbildad, jag kan uttrycka mig begripligt och jag går inte omkring och skelar med tungan ute, men ofta tänker jag ologiskt och irrationellt, och handlar därför som om jag vore i total avsaknad av sunt förnuft. I övrigt finns det, förutom ovan nämnda filmvisning, en del sammanträffanden som är svåra att bortse från:
- Samhall ligger bara ca 100 meter från där jag bor
- Min favoritkaraktär i Knasen? Nollan, förstås
- När jag var liten (5-6 år) var jag ett tag kär i en tjej, som jag långt senare fick veta var utvecklingsstörd
Vart vill jag då komma med detta påstående? Kanske att det egentligen inte är så farligt. Snarare tvärtom, skulle jag säga. Retards har många fördelar jämfört med befolkningen i stort. Man är oftast glad och bekymmersfri, pga att man inte har koll på nånting så behöver man inte oroa sig för något, och man har en perfekt ursäkt för alla irrationella uttalanden och handlingar (och blogginlägg) man gör sig skyldig till. Så länge man inte gör som Ben Stiller så är allt OK.

Grönt duger också

2011-04-19T22:53:00.000-07:00

TV-serien Hulken hade premiär i svensk television sommaren 1981 och blev omedelbart en succé. Ett av de företag som förstod att dra nytta av detta var Backemarks, som tillverkade kontorsvaror, skriv- och ritmateriel. Hösten 1982 gav de ut en mängd skolstartprylar under temat 'Hulken och hans vänner' - pärmar, ritblock, skrivblock, klistermärken, pennor, suddgummin och andra saker. Hulken var med på de flesta av produkterna men även Spindelmannen, Captain America, She-hulk och Spider-woman var med och slogs om uppmärksamheten. Prylarna som tillverkades är idag nästan omöjliga att hitta, de sålde förmodligen bra men det allra mesta har använts och förstörts. Pärmarna brukar vara det som är lättast att hitta. Skriv- och ritblock är svårare, därför var glädjen stor när jag lyckades ropa in det här linjerade blocket med Hulken på ena sidan och She-hulk på andra (många av produkterna var vändbara på det här sättet). Jag var den enda som bjöd, vilket oroar mig lite - vem ska ta hand om prylarna när jag dör? Var finns intresset?

Drömmen om ett bättre liv

2011-04-19T05:23:00.000-07:00

Träning verkar vara dagens modeord. Börja träna, eller träna mer, och få ett bättre liv. Jag vet inte om träning i sig är något magiskt piller men bättre kondition kan aldrig vara fel. Ett steg i riktningen mot ett bättre liv tog jag igår då jag var inne på Stadium för att leta upp lämpliga kläder. Skor kunde jag förstås bara drömmma om, det fanns i princip ingenting över storlek 46 (jag behöver minst 47), men joggingbyxor och en passande munktröja såg bra ut. Med bättre flås kanske jag kan undvika att somna under nån mer film, vilket kanske gläder vissa.

Den flätade mannen

2011-04-08T03:31:00.000-07:00

Nån gång då och då dyker det upp en film, kanske någon man har hört talas om tidigare men inte sett, som genast blir en favorit bland alla de tusentals filmer man har sett. The Wicker Man är en sådan film. Jag hade hört en del bra recensioner av denna brittiska klassiker från 1973 tidigare och tänkt att jag borde se den någon gång. När jag var i London förra året köpte jag till slut ett ex, mest för att det var 'en kultfilm man bara bör ha i samlingen', inte för att jag var särskilt sugen på att se den just då. Efter någon månad hamnade den till slut i DVD-spelaren, och gjorde ett sånt intryck på mig att jag sedan dess har sett den 6-7 gånger till och rekommenderat den till alla jag känner.
Filmen handlar om polismannen Neil Howie, som åker till den skotska ön Summerisle för att undersöka en flickas försvinnande. När han kommer dit verkar ingen av lokalbefolkningen känna till flickan, och blir upprörd då han upptäcker att de ägnar sig åt hedniska ritualer. Howie är troende kristen och mycket av filmen handlar om konflikten mellan olika religioner, om det nu finns någon konflikt - kanske det bara är den ena sidan som ser det så?
Filmens soundtrack, komponerat av Paul Giovanni, är något av det bästa jag hört från brittisk film från den här tiden.
The Wicker Man brukar beskrivas som 'den främsta av alla kultfilmer', men det är först på senare år som den har fått den berömmelse och uppskattning som den förtjänar. När den kom 1973 så ville filmbolaget inte veta av den, den ansågs vara skräp. Originalnegativen förstördes tidigt och idag finns ingen komplett version av filmen, vissa scener som man vet filmades har helt enkelt gått upp i rök, så att säga. Den version som först visades på biograferna var hårt nedklippt, och inte förrän 1979 - då en nästan komplett version dök upp hos filmproducenten Roger Corman - kunde biopubliken få se den längre versionen. Mer om de olika versionerna av filmen finns att läsa här.

För att 5 kronor är mindre än 12 kronor

2011-03-22T08:46:00.000-07:00

Vem sa att VHS:en var död? Fortfarande finns det ett stort antal filmer som aldrig getts ut varken på DVD eller Blu-Ray (för de som nu bryr sig om det), utan man får leta efter dom på gamla hederliga VHS-kassetter. Ibland köper jag VHS trots att det finns en DVD-utgåva, bara för att omslaget är snyggare, och ibland köper jag VHS trots att jag äger en DVD-utgåva - isåfall rör det sig antingen om en Jeff Bridges-film eller någon av mina favoritfilmer som bara är för cool att avstå. Det faktum att ingen människa längre vill ha VHS och att de därför slumpas bort för 5-10 kr/st, ibland ännu billigare, på andrahandsmarknaden, gör bara valet lättare, anser jag. Det som möjligen hindrar mig är att VHS är ganska utrymmeskrävande, men är man en packråtta så är man. Nyligen kom jag över några VHS-filmer på Myrorna inne i Norrköping, för fem kronor styck, den ovan avbildade 'Deadly Dreams' från 1988 har jag aldrig sett, den har tydligen fått ganska dålig kritik, men för fem kronor är det ett givet köp.

Så här ser baksidan ut...

...och kassettfodralet är Video Trades patenterade röda med genomskinligt inlägg - kassetten ligger stadigt utan att glida omkring, precis som det ska vara.

Förvånande summor

2011-03-12T01:39:00.000-08:00

Amazing Fantasy #15, tidningen från 1962 där Spindelmannen gör sitt första framträdande, såldes nyligen på auktion för 1.1 miljoner dollar. Det tidigare prisrekordet för samma tidning låg på 250 000 dollar, vilket redan det är vansinne, för tidningen är inte svår att hitta - gå ut på eBay vilken dag i veckan som helst och du kommer att hitta åtminstone 10-15 olika ex till försäljning. Det som är svårt är att hitta ett ex i absolut toppskick, om man nu skulle vara intresserad av det, vilket många tydligen är. Det ex som såldes nu i veckan var väldigt nära absolut toppskick, graderat till 9.6 på en 10-gradig skala, och såvitt man vet så finns det inget ex i bättre skick. Jag har för länge sedan gett upp drömmen om att äga ett så felfritt ex, även om jag var mångmiljonär och hade råd att köpa ett så tycker jag inte att det skulle vara värt priset. Om jag däremot nöjer mig med ett ex på den undre halvan av skickskalan, säg nånstans runt 3.5-4 av 10, så kommer jag undan billigare, kanske under 6000 dollar. Fortfarande väldigt mycket pengar, förvisso, men helt klart möjligt att spara ihop till.

Tillbaka till Oz

2011-03-11T01:48:00.000-08:00

1939 så fick filmen Trollkarlen från Oz två oscars och blev nominerad till ytterligare fyra. Filmen, som gjorde Judy Garland till stjärna, baserade sig på en bok skriven av Lyman Frank Baum år 1900. Baum skrev en hel serie böcker om landet Oz, men det skulle dröja ända till 1985 innan någon gjorde en uppföljare till den framgångsrika filmen. Den första filmen har jag sett flera gånger, men uppföljaren, Return to Oz, såg jag först igår, och blev mycket imponerad. Huvudpersonen Dorothy återvänder till Oz på ett spektakulärt sätt, och upptäcker att den gula tegelbricksvägen och smaragdstaden är förstörda, och alla invånare förvandlade till sten. Staden behärskas istället av Hjulingarna (Wheelers), som inte är särskilt gästvänliga. Filmen är ganska otäck på vissa ställen, inte alls så sockersöt som den första filmen. På många sätt är den bättre än sin föregångare, den värld som Dorothy kommer till känns på samma gång både magisk och helt verklig. Trots en stor budget så blev den tyvärr en flopp på biograferna, i mitt tycke förtjänar den ett bättre öde och jag rekommenderar den absolut till alla som har sett originalfilmen.

Silent Lucidity

2011-02-06T13:41:00.000-08:00

En av de bästa powerballaderna som nånsin gjorts. Låten kom 1990.

Mannen från rymden

2011-02-01T14:40:00.000-08:00

Efter att Jeff Bridges gjorde Tron: Legacy, så hördes röster från lite varstans om att han borde göra uppföljare till fler av sina filmer. Den som nämns oftast i sammanhanget är Starman, Jeff själv har vid förfrågan sagt att han skulle vara intresserad om ett bra manus dök upp. Det som folk då glömmer bort, eller kanske inte känner till, är att det redan finns en uppföljare till filmen. Den gjordes i form av en TV-serie på 22 avsnitt som sändes i USA 1986-87. Den heter, precis som filmen, 'Starman', och fick namnet 'Mannen från rymden' när den sändes i Sverige någon gång våren 1987. Jag satt som klistrad framför TV:n, varje onsdagkväll, tio över sju. Starman spelas i TV-serien av Robert Hays, som kanske är mest känd för sin roll i Airplane!-filmerna. Serien utspelar sig ca 14 år efter att filmen slutade. Rymdmannen kommer här tillbaka till jorden för att hitta och hjälpa sin son, även den här gången använder han sig av en död kropp som transportmedel, nämligen frilansfotografen Paul Forrester. Handlingen rör sig runt rymdmannen och hans son, och hur de reser genom amerika för att försöka hitta mamman, Jenny Hayden, samtidigt som de försöker undvika att bli tillfångatagna av FBI-agenten George Fox. Serien finns inte utgiven på DVD officiellt men det går att få tag på en inofficiell utgåva genom Spotlight Starman, en sajt skapad av och för fans av serien.

En kväll med Burt

2011-01-29T05:02:00.000-08:00

Ikväll smäller det: en helafton med några goda vänner, god mat och tre filmer med den manligaste av män - Burt Reynolds! Vi kommer att se Nu blåser vi snuten, Boogie nights samt Deliverance. Den klassiska bilden ovan visades första gången som mittuppslag i tidningen Cosmopolitan, april 1972.

En försvunnen värld

2011-01-28T12:17:00.000-08:00

King Kong från 1933 är en av de mest berömda filmerna genom tiderna, men den skulle aldrig ha blivit till om det inte vore för en film som kom åtta år tidigare: The Lost World, baserad på en roman av Arthur Conan Doyle. 1925 var ett av de sista åren då det enbart gjordes stumfilm, och när ljudfilmen kom några år senare så blev stumfilmerna i ett slag omoderna och glömdes bort. Kanske det är därför som den här filmen inte är så känd som jag tycker att den borde vara. I många år var också originalnegativen borta och den film som finns att tillgå idag består av många olika småsnuttar som hittats på olika ställen och klippts ihop. Troligtvis saknas fortfarande några mindre sekvenser, men ingen vet säkert. Handlingen är enkel: En till synes galen upptäcktsresande, Professor Challenger, säger sig ha bevis för att levande dinosaurier existerar i Amazonas djungler. Han sätter ihop en expedition för att åka dit och leta rätt på hans forskarkamrat, Maple White, som försvunnit. De får se flera dinosaurier och lyckas även få med sig en hem, som vid ankomsten till staden bryter sig ur sin bur och orsakar panik. Flera av filmens slutscener återanvändes åtta år senare i King Kong. Dinosaurierna i filmen är för sin tid otroligt välgjorda och Wallace Beery, som spelar Professor Challenger, gör en fantastisk rollprestation. Han fick en oscar, 1931, för huvudrollen i filmen 'The Champ'.

Pappa jag vill ha en italienare

2011-01-26T01:59:00.000-08:00

Är det här coolt eller är det coolt? Italienska leksakstillverkaren Baravelli/Galba bestämde sig 1978 för att göra en fallskärmshoppare i form av Spindelmannen, och att döma av den tecknade bilden på förpackningen så visste de exakt hur dräkten skulle se ut. Slutresultatet, en figur i enfärgad plast med några stickers i helt fel färger applicerade, skvallrar om att de antagligen hade jävligt bråttom med att få ut den på marknaden för att dra nytta av den tecknade TV-serien som börjat visas just då. Sy Winnie, samlaren som redan har allt, hittade den före mig. Varför är livet så orättvist?

Allestädes närvarande

2010-12-26T14:49:00.000-08:00

Han kanske inte är Gud, men han finns numera ändå överallt - sedan han vann sin Oscar tidigare i år så har Jeff Bridges blivit en av Hollywoods flitigast intervjuade kändisar. Varje gång jag hittar en ny tidning med hans nuna på så köper jag den och känner mig som en rutten stalker. Sen lägger jag ut alla tidningar på golvet och när jag ser alla ögon, från samma person, som tittar på mig, undrar jag om det inte egentligen är han som stalkar mig. Då stoppar jag snabbt undan alla tidningar och spelar spel istället.

Shoes, Manny! I need shoes!

2010-12-16T04:29:00.000-08:00

Vintern kom fortare och blev kallare än vad någon av oss trodde, och till slut blev det nödvändigt att skaffa ett par rejäla vinterskor. Tidigare har jag gått till en grossistbutik med billiga skor men dessa har aldrig hållit mer än max ett år och oftast bara 7-8 månader, så nu slog jag på stort och gick till en kvalitetsbutik. Det kostade lite mer men i slutändan är det nog värt det. Leo Johnson skulle ha varit nöjd.

Inspiration

2010-12-08T08:55:00.000-08:00

Idag är det 30 år sedan John Lennon sköts till döds utanför sin lägenhet i New York. Jag var lite för ung då för att ha några egna minnen av händelsen men senare har jag lyssnat mycket på hans musik och undrat, vad hade han åstadkommit om han fått leva vidare? De låtar han gjorde under solokarriären, efter att Beatles splittrades, tycker jag är hans allra bästa. Woman, Imagine och Working Class Hero är låtar som efter 30 år fortfarande känns aktuella och inspirerande. John Lennon kämpade även för fred och mänskliga rättigheter och var och är en stor förebild för mig och många andra. Idag är det svårt att hitta bra förebilder, antingen är de döda/mördade eller så har de svikit sina ideal (som t ex de flesta av dagens politiker). Allt kanske inte var bättre förr, men det fanns åtminstone människor som brann för vad de trodde på.

Jeff-Träff 2010

2010-12-05T00:10:00.000-08:00

Den 4 december är som vanligt Jeff Bridges födelsedag, detta firades hemma hos mig med mina två vänner (alla två!!) med att se tre av hans filmer: 8 Miljoner Sätt Att Dö, precis nyss utkommen på svensk DVD (tack, Studio S!), The Last Picture Show, och Seabiscuit. Jeff dricker väldigt ofta i sina filmer, något som vi tyckte var lite roligt, särskilt när vi såg Seabiscuit och man hela filmen väntar på att han ska sätta flaskan till munnen, men det närmaste man kommer är när han sitter och äter middag och har ett glas vin framför sig (som han aldrig rör). Seabiscuit hade jag för övrigt aldrig sett om inte Jeff hade varit med, och anledningen stavas Tobey Maguire, som förstörde Spiderman-filmerna genom att göra Peter Parker till en retard. Tobey såg riktigt töntig ut även i Seabiscuit, bilden ovan har jag tagit med enbart för att illustrera detta, annars hade han aldrig förtjänat att avbildas på den här bloggen (uhm... mer än en gång, då).

Robotarnas återkomst

2010-11-30T15:52:00.000-08:00

Så dök de då upp till slut, de danska modell-robotarna, 50 kr styck på Tradera tyckte jag var ett fyndpris. Sedan tidigare hade jag F1-roboten, som jag köpte på eBay för några år sedan. Den F1-modellen var hopbyggd, men den här var helt obyggd och alla delar satt kvar på 'träden', fortfarande inplastat. De andra två var inte inplastade och jag roade mig därför med att försöka sätta ihop iallafall en av dom. Detta visade sig vara omöjligt, då hjulaxlarna var för tjocka för att passa in i hålen! Visserligen är dessa modeller billiga kopior, originalrobotarna såldes i Japan, men det här kändes snäppet värre än billigt, det var inget mindre än lurendrejeri. Hur pappa lyckades få ihop modellen jag hade som liten pojk lär förbli en gåta. Nåväl, kartongerna är iallafall snygga och nu har jag som sagt alla tre, jag fick vänta 28 år men till slut blev min önskan verklighet!

R.I.P. Frank Drebin

2010-11-29T01:11:00.000-08:00

Komikern Leslie Nielsen är död. Han debuterade som skådespelare redan 1950, bl a spelade han med i den episka Sci Fi-filmen Forbidden Planet 1956, men det är för hans insatser i komedigenren under 80- och 90-talet som jag bäst kommer att komma ihåg honom. Rollen som Frank Drebin i Den Nakna Pistolen-filmerna är hans paradnummer, där han visar upp konsten att se gravallvarlig ut samtidigt som man i hans blick ser att därinne pågår ett fullständigt kaos. Frank, du skulle väl som vanligt ha sagt 'Nothing to see here, folks, just move on', men vi kommer att sakna dig.

Komplettistsjukan

2010-11-06T01:58:00.000-07:00

The Amazing Spider-man är spindeltidningen framför alla andra i USA, den började 1963 och ges ut fortfarande, och är snart uppe i 650 utgivna nummer. Det fattas nu bara 25 nummer för mig innan samlingen är komplett - eller åtminstone i nummerföljd. På senare år har det nämligen kommit en mängd variantomslag, då förlagen har upptäckt att samlare vill ha en så komplett samling som möjligt och att det därför är lönsamt att trycka upp omslag med andra motiv, svartvita skissomslag, inverterade färger, eller nåt annat skit. Amazing Spider-man nr 623 kom för ett tag sen ut med ett variantomslag målat av Joe Jusko, som jag införskaffade. Planet Comicon, ett seriekonvent i Kansas, tryckte upp en egen variant på Jusko-omslaget med konventets logga, och givetvis var jag tvungen att ha en sån också. Innehållet i tidningen är exakt samma, så varför skaffa alla variantomslag? Jo, bara därför att. Det finns ingen mening eller logik bakom det hela mer än att man 'måste' ha komplett. Vore man normalt funtad så skulle man förstås nöja sig med ett ex av varje nummer, eller ännu hellre, skaffa alla tidningar inscannade på en CD-ROM (hm, finns såna fortfarande?) och spara en massa utrymme. Som tur är så är jag inte ensam om att ha drabbats av komplettistsjukan, en samlare i Holland är också lite galen och har gjort en hemsida där han kontinuerligt lägger upp bilder på alla omslag och varianter han får tag på.

Losern, del 4: Förvandlingen

2010-09-09T03:26:00.000-07:00

Det som slutligen fick mig att kasta bort alla loser-tankar var insikten om vilken falsk människa jag hade blivit. Jag hade levt med mitt dåliga självförtroende under så lång tid att det till slut, i min hjärna, hade blivit det som jag byggt upp min personlighet kring - det var det enda jag 'visste' var sant. Men efterhand som mitt självförtroende gradvis blev bättre - mycket tack vare flytten till Finspång - så blev jag mer och mer förvirrad. Om det var 'sant' att jag var en värdelös loser, varför kände jag mig då falsk när jag kommunicerade detta utåt? Svaret var att mitt dåliga självförtroende egentligen inte var något dåligt självförtroende, utan bara en mask, något jag konstruerat för att skydda mig från angrepp på den jag egentligen var, under masken. Denna insikt var inget som kom som en blixt från en klar himmel utan hade sakta växt fram, som ett frö i marken som ligger och gror i flera år innan det till slut letar sig upp till ytan.

En natt bestämde jag mig för att riva konstruktionen.

Jag vet inte exakt hur det gick till, eller hur jag tänkte, mer än att jag hade en stark önskan om att göra mig kvitt min gamla loser-personlighet en gång för alla. Jag var på en gång både upprymd och skräckslagen, det kändes som att varenda synaps i hjärnan började spraka och knastra. När denna aktivitet till slut upphörde så svävade jag i ett stort tomrum, som om jag inte hade någon personlighet kvar. Jag var fri, men vilsen. Sedan föll jag i djup sömn.

Redan dagen efter, på jobbet, fick jag bekräftelse på att jag hade lyckats. Jag tacklade problem som uppstod på ett helt annat sätt, och blev inte sur på mig själv när jag gjorde fel. Den gamla personligheten var borta, nu fanns det gott om plats för att bygga något nytt. Men att skapa en ny personlighet är inte något man gör på en dag. Det tar tid, och det måste få ta tid. Jag kan fortfarande bli osäker i vissa situationer, men osäkerheten känns på ett annat sätt. Min förhoppning är att den här förändringen kommer att göra mig mer öppen och ärlig, och att jag vågar ta kontakt med och prata med människor på ett nytt sätt.

Boktips #9

2010-07-10T13:06:00.000-07:00

Raymond Briggs heter en mycket begåvad brittisk serietecknare som har gjort flera minnesvärda album. Jag har några av dom i min seriehylla och min favorit är Jultomten Reser På Semester, som jag läste gång på gång så fort jag blivit läskunnig i sexårsåldern. Tomten bygger om sin släde till husbil och semestrar i Frankrike, Skottland och Las Vegas innan han återvänder hem. Briggs har en teckningsstil och ett språk som tilltalar både barn och vuxna och hans album kan därför med fördel läsas av alla åldrar. Lycka till med att hitta det här albumet som bara har publicerats en gång (1975), föregångaren 'Jultomten' finns i två upplagor och är lättare att få tag på.

Varifrån kommer allt hat?

2010-07-06T01:38:00.000-07:00

Jag intresserar mig inte bara för Spindelmannen och Jeff Bridges, även om man ibland kan få ett annat intryck på den här bloggen. Jag är intresserad av många saker: film, serier, rymden, vetenskap, insekter, tjejer i kepsar, dinosaurier, drömmar, psykologi, resor, robotar, design, konst, samlande, fotboll, science fiction, och mycket annat. Jag gillar att prata om saker jag är intresserad av och saker jag tycker om. Intressen är ju en stor del av vad som definierar oss som människor. Därför tycker jag det är märkligt att många numera hellre väljer att definiera sig utifrån vad de inte gillar. Folk verkar ha ett stort behov av att berätta vad de inte bryr sig om eller ogillar (i nättidningarnas olika 'polls' där man kan rösta på något och välja alternativen 'ja', 'nej' och 'vet inte' så finns det numera ofta en fjärde ruta att kryssa i för de som vill - 'bryr mig inte'). Oftast är de inte heller nöjda med att bara ogilla lite grann, utan hatar allt som de finner det minsta ointressant. 'Jag hatar fotboll', 'jag hatar matte', 'jag hatar mitt jobb' - visst, vi har åsiktsfrihet här i landet så folk får väl tycka vad de vill. Och visst finns det saker jag hatar också. Jag hatar folk som jobbar med radio och TV och inte har lärt sig hur man pratar ordentligt, t ex. Men jag väljer oftast att hålla tyst om det, för jag tycker det är så mycket mer intressant att dela med mig av vad jag faktiskt gillar, och kanske få höra vad andra gillar också. Så: Sluta hata, börja gilla!

Balla ur

2010-06-20T07:43:00.000-07:00

Hittade nyligen filmen LONGITUDE på en loppis, hade inte hört talas om den innan men blev intresserad då det är ett vetenskapligt drama som utspelar sig till största delen på 1700-talet. Mitt intresse för vetenskap är välkänt och när så bra skådespelare som Jeremy Irons, Michael Gambon och Liam Jennings är med, så är det ett givet köp! Filmen handlar om urmakaren John Harrison och hans arbete med att konstruera bättre och bättre urverk i syfte att förbättra sjösäkerheten - för att kunna bestämma vilken longitud man befinner sig på, behöver man kunna ange tiden exakt, och har man klockor som drar sig någon sekund per dag så kan man i slutändan hamna flera mil fel under en lång seglats. Jeremy Irons spelar Rupert Gould, som på 1920-talet återupptäckte John Harrisons urverk. De hade stått undangömda på Royal Greenwich Observatory länge och hade fått förfalla, men Gould restaurerade dem till fungerande skick och idag finns uren utställda i observatoriets marinmuseum.

Spidde klarar skivan

2010-06-02T13:24:00.000-07:00

1981 gav spanska Saban Records ut den här Spindelmannen-skivan med soundtracket från den tecknade TV-serien från tidigt 80-tal. För ett tag sen dök den oväntat upp på Tradera och jag halade upp min feta plånbok och daskade den i bordet så det hördes ända ner till Spanien. Jupp, så pass sällsynt är den! Jag har förvisso ingen egen skivspelare men tog med skivan till en kompis och lyssnade på några låtar, hade inte förväntat mig någon högre kvalitet då allt är på spanska, men det lät faktiskt förvånansvärt bra. Soundtracket finns även utgivet på en kassett som jag bara har sett på bild i en reklamannons, kassetter brukar i allmänhet vara betydligt svårare att hitta och då den dessutom är spansk så lär den väl vara mer eller mindre omöjlig. Men som hardcore-samlare är mitt motto: så länge ingen kan bevisa att samtliga ex har försvunnit eller förstörts, så finns det en chans!

Make my birthday, punk

2010-05-31T05:42:00.000-07:00

Allas vår Clintan fyller 80 år idag. 80!! Ljusen i hans tårta räcker snart till att värma upp en mindre villa! Clint Eastwood har varit en av mina stora idoler ända sen jag såg Sierra Torrida (så hette den i Sverige, originalets titel är 'Two mules for Sister Sara') som liten, jag vet inte om det var den första Clintan-filmen jag såg men det var definitivt den bästa, tyckte jag iallafall då. I filmen hjälper Clintan en nunna att komma undan några fransmän som jagar henne. Halvvägs genom filmen blir han skjuten av en pil genom axeln. Nunnan hjälper honom att få ut pilen, genom att gröpa ur en skåra i skaftet, fylla skåran med krut, tända på och snabbt dra ut pilen. Denna sekvens etsade sig fast i min då sjuåriga hjärna som det tuffaste jag nånsin sett på film, kunde Clintan göra såna saker, då kunde han klara av vad som helst! Senare har han även visat sig vara en begåvad regissör, två gånger har han vunnit Oscars för både bästa regi och bästa film, 1992 för Unforgiven och 2004 för Million Dollar Baby. I båda filmerna medverkar även Morgan Freeman, ett samarbete som verkar lönsamt då Freeman även fick en oscarsnominering för filmen Invictus, som Clintan regisserade. Filmen handlar om Sydafrikas stora ledargestalt Nelson Mandela, och som av en händelse så är den 31 maj även dagen då Sydafrika blev självständigt från Storbritannien. En dag att fira, alltså!

The Big Lebowbowbowbowski

2010-05-29T12:19:00.000-07:00

Dagens stora loppisfynd blev en engelsk DVD-utgåva av The Big Lebowski, kanske Jeff Bridges mest kända film. Själv påstår han i en intervju att han tycker den är lika bra som Gudfadern, svårt att veta om han menade allvar... Den här versionen, förpackad i ett hårt CD-liknande fodral, gavs ut 1999 av Polygram Entertainment och innefattar ett 34-sidigt häfte med information om de olika skådespelarna (plus en sida i början där det står tydligt beskrivet hur man ska spela sin DVD, hade det dessutom stått 'No need to rewind' hade det varit pricken över i:t). Tillsammans med mina tidigare 5 DVD-utgåvor och en VHS-utgåva så börjar min Lebowski-samling bli riktigt 'Big'!

Allting har en ände

2010-05-28T23:16:00.000-07:00

Utom korven som har två, som Vincent skulle ha sagt (hot dog). LOST är slut, alla kaniner - utom möjligen några med nummer på - är uppätna, och visst känns det som att något fattas. Jag har följt serien sedan slutet av säsong 3 vilket blir ganska precis tre år totalt, och just nu känns det otänkbart att någon annan serie skulle kunna ta LOSTs plats. Många gånger har jag förundrats över skådespelarnas insatser och hur manusförfattarna lyckas 'komma undan' med nästan vad som helst, bara för att alla inblandade gör sitt jobb så bra. Stundtals har även brister i manuset lyst igenom, främst dialogen, men jag tycker inte att det är något som stör helhetsintrycket.
Bilden © A. Fienemann

Mindre He-man Raritet

2010-05-01T13:18:00.000-07:00

Jag trodde jag hade sett de flesta häftena som kom på 80-talet tillsammans med kassettband, s k 'musiksagor', när den här dök upp häromdagen. Jag har visserligen aldrig gått in för att samla He-man men har ändå fått ihop lite småplock genom åren, några gubbar och olika reklamhäften, och jag gillar designen och konceptet så pass mycket att jag har svårt att låta bli att köpa när tillfälle bjuds och det är billigt. Det här häftet, 'Fånge i gyttjegraven', kom 1987, samtidigt som Transformers var populära, det finns ett liknande häfte med dessa jätterobotar som också är svårt att hitta (men jag har ett ex någonstans).

Latmasklandet

2010-04-26T13:06:00.000-07:00

Den här bloggen uppdateras alltför sällan, tycker jag. Vad säger ni? Är det mitt eget fel? Borde jag ta mig i kragen och skriva något som inte bara är några löst sammanfogade meningar utan faktiskt även läsvärt för en gångs skull? Vad som är av värde och inte är förstås upp till individen så där kan jag nog inte förändra så mycket till det bättre, men visst, med en större produktivitet så ökar väl möjligheten att något intressant uppstår emellanåt. Ingenting är omöjligt.

Jaså minsann

2010-04-23T06:33:00.000-07:00

Verkar som om jag får steka mina ägg själv i fortsättningen.

Exklusiv förhandsvisning

2010-01-26T12:22:00.000-08:00

Dagens stora loppisfynd: en Jeff Bridges-VHS som troligtvis är svår att få tag på, då den inte fick säljas till allmänheten! Jo, så står det faktiskt: 'OBS! Viktigt. Denna kassett är Warner Home Video's egendom och får EJ uthyras eller försäljas.'

Det rör sig om en 'Tittkopia' av filmen TIDSFRIST NOLL (Blown Away), en förhandsvisning som skickades ut i ett fåtal ex till videobutikerna innan den officiella videopremiären. Man kan fråga sig hur 'Exklusiv' förhandsvisningen var, då inlägget i kassetten är en helt vanlig svartvit kopia på lilafärgat papper. Jo, butiken hade visst chans att vinna ett par munkjackor också. Den här sortens bisarra low-quality-but-probably-unique samlarföremål får hjärtat att klappa lite extra!

Det börjar lukta Oscar

2010-01-17T20:02:00.000-08:00

Världens bästa skådespelare, Jeff Bridges, var nominerad till en Golden Globe för sin huvudroll i filmen 'Crazy Heart'. Han tävlade mot storheter som George Clooney, Morgan Freeman och Tobey Maguire, och gick för en liten stund sedan segrande ur striden! Fyra timmars nattvaka slutade därmed lyckligt och nu är det bara att invänta Oscarsnomineringarna som kommer i början av februari.

Se hela Jeffs tacktal här!

Jeff Bridges har varit nominerad till Golden Globe tre gånger tidigare (1984 för Starman, 1991 för The Fisher King, och 2000 för The Contender) men detta är hans första vinst.

Kate Winslet, själv oscarsvinnare och mångfaldigt nominerad, annonserade ut den rättmätige vinnaren!

Filmen vann även en Golden Globe för bästa sång, 'The Weary Kind'. Soundtracket släpps nu på onsdag. Spring och köp!

Boktips #8

2010-01-08T14:12:00.000-08:00

En bok jag lånade om många gånger på skolbiblioteket var Fantasi och Vetenskap i Science Fiction, skriven av Peter Nicholls, utgiven av Norstedts 1984. För alla som någon gång har varit intresserade av Science Fiction, vetenskap, eller både och, är det en rik källa att ösa ur. Den behandlar vitt skilda ämnen som t ex stjärnresor, utomjordingar, artificiell intelligens, människans möjligheter och begränsningar, drömmar och mardrömmar om framtiden - kort sagt, den förmedlar en heltäckande syn på SF och dess relation till vetenskapen. Omslaget är målat av Chris Foss, en av de bästa konstnärerna när det gäller att avbilda eventuella framtida transportmedel.

Sandlådekrig

2010-01-06T04:11:00.000-08:00

Filmen Spider-man 4 blir försenad, rapporteras det på IMDB och andra ställen. Kanske det inte var en så smart idé att ha Sandman som skurk i trean, för det verkar ha blivit lite grus i maskineriet. Redan innan man började skissa på manus till fyran så var det tal om att byta både regissör och skådespelare och göra en reboot. Ingen skulle bli gladare än jag om det blev så, jag var inte helt nöjd med Spider-man 3 och har aldrig varit nöjd med den sluddrande Tobey Maguire i huvudrollen som Peter Parker. Kanske filmen skulle bli bättre av en regissör som inriktade sig på en lite äldre målgrupp - 12-åringar istället för 6-åringar - men sanningen är väl tyvärr att filmstudion isåfall skulle förlora för mycket pengar. Spiderman-filmerna har alltid i första hand varit en kassako, bra berättelser är nog något som vi hängivna fans får se som en tillfällighet.

UPDATE 2010-01-11: Rebooten verkar nu vara ett faktum och vi kan dra en lättnadens suck över att vi slipper se John Malkovich i rollen som Gamen/Vulture.

En sorts förtroendekris

2009-12-06T12:16:00.000-08:00

Jag gillar att resa. Minst ett par gånger i månaden utnyttjar jag lokaltrafiken eller SJ och lämnar Norrköpings kommun för upplevelser på andra orter. När man reser blir man hungrig efter en stund, och det lättaste sättet att bli kvitt hungern är att förse sig med färdkost på det ställe som ligger närmast järnvägs- eller busstationen, vilket i 99 fall av 100 är en välkänd kiosk med blå och gul logotyp som återfinns över hela landet.
Nu börjar jag dock bli trött på deras affärsmetoder. Överallt i butiken ser man små lappar och skyltar som informerar om extraerbjudanden - läsk + korv för 29 kr, två snickers för 20 kr, kaffe + bulle för 15 kr, mm. Detta vore ju gott och väl om man bara kunde lita på vad som sägs på skyltarna, men de senaste fyra-fem gångerna jag har handlat något så visar det sig när jag kommer till kassan att det finns en hake. Läsk + valfri stycksak för 29 kr gäller t ex bara om jag väljer Snickers. Om jag tolkar valfri som att det betyder "valfri" och istället väljer en Bounty, får jag istället betala 32 kr. Jag ska inte heller förutsätta att skyltarna är aktuella, flera gånger har det hänt att det pris som står angivet har slutat gälla och jag har blivit några kronor fattigare än jag tänkt mig.
Ett råd till samtliga resenärer således: köp gärna tidningar och annat med fast angivet pris, men se upp med kombinationserbjudanden, eller köp er färdkost någon annanstans.

Äras den som äras bör

2009-12-04T06:39:00.000-08:00

Hurra för min idol JEFF BRIDGES, 60 år idag! Detta firas genom en speciell JEFF-TRÄFF, en liten filmfestival där jag och några kompisar (hm... en kompis... resten kunde inte komma av diverse anledningar) ska se tre av hans filmer. Oscarsnominerad fyra gånger, men har aldrig fått någon - men det kommer att ske, var så säker!

Allt hopp är ute

2009-11-30T13:54:00.000-08:00

Det gick inte.

En tröst i limbo

2009-11-03T07:58:00.000-08:00

Limbo (även limbus, latin ’gräns’, ’utkant’) är enligt äldre katolsk teologi en del av dödsriket som var ett mellantillstånd mellan himmel och helvete.

Ovissheten visade sig vara något längre än två dagar och jag vet fortfarande inte hur min framtid kommer att se ut om ett halvår, eller fyra månader, eller hur lång tid jag nu får om 'dödsdomen' skulle komma. Jag har fått vissa indikationer både åt ena och andra hållet, det snöre jag för tillfället hänger i känns väldigt tunt, men de flesta sitter i samma båt och det hjälper att prata av sig. På väg hem gick jag förbi dagligvaruaffären och tyckte att jag förtjänade lite godis med hänsyn till den situation jag för tillfället befinner mig i.

Yxan viner #2

2009-10-28T08:40:00.001-07:00

Så var det dags igen, 15 st får gå den här gången. Är jag bland dem? Jag vet inte. Ovissheten är kanske det värsta, även om den bara varar någon dag eller två. Arbetslösheten som sådan är inget som skrämmer mig, jag har tillräckligt att göra här hemma för att hålla mig sysselsatt mer än åtta timmar/dag, men piskjagandet av dagens arbetslösa är verkligen otäckt. Jag trivs otroligt bra där jag bor nu och gillar inte tanken på att tvingas flytta för att kunna klara ekonomin, inte bara för att jag har drygt 7000 serietidningar och allsköns annan massa skit att packa ner, utan även för att Finspång betyder något särskilt för mig. Här finns massor av andra företag och hela bygden verkar odla en kultur av vinnarskallar. Jag hoppas få jobba vidare, eller åtminstone stanna kvar i Finspång, och om det inte skulle bli så, att jag får ha kvar den där härliga vinnarskalle-känslan till nästa ställe jag kommer.

Clownskräck

2009-10-23T23:35:00.000-07:00

...kan nog vissa få som ser filmen Zombieland, som hade premiär igår. Som den zombiefantast jag är var jag naturligtvis och såg filmen och även om den var lite kort (1 tim 27 min) så var den sevärd och mycket underhållande, en bra blandning av skräck och komedi med viss övervikt åt det senare. Woody Harrelson skjuter mycket och gör en minnesvärd roll som passar honom perfekt. Bill Murray gör ett kort gästspel som sig själv, och en film som har både hungriga zombies OCH Bill Murray kan ju ingen missa!

Stark avslutning

2009-10-14T14:21:00.000-07:00

Albanien har förmodligen Europas snyggaste flagga (efter Sverige då, förstås). Den dubbelhövdade örnen är en urgammal religiös symbol, man har gjort arkeologiska fynd från 1800 år f kr där en tidig version av örnen finns avbildad. Den albanske nationalhjälten Gjergj Kastrioti Skanderbeg, som levde i början av 1400-talet, använde örnen i sitt sigill, och det är därifrån man fick idén till flaggan, som hissades första gången 1912 då Albanien blev självständigt. Men inte ens en trippelhövdad örn hade kunnat hindra Sverige att vinna matchen ikväll. 4-1 var ett helt rättvist resultat, Lagerbäck fick nu avsluta sin 12 år långa framgångsrika period med en vinst, den enda trösten i bedrövelsen av ett missat VM. Det kommer förvisso fler mästerskap, och det kommer att komma fram fler bra spelare, men frågan är om vi någonsin kommer att få en lika bra tränare igen som Lagerbäck - fem raka slutspel är världsrekord, ingen annan tränare har mäktat med det. Vem som än kommer att efterträda som ny förbundskapten kommer att ha en hel del att leva upp till.

Danmark-Sverige: 1-2

2009-10-10T18:41:00.001-07:00

Ja jag vet, matchen slutade 1-0, men Danmark hade bara en boll i mål, vi hade två. Visserligen bortdömda men lik förbannat så låg de där i målburen, så frågan är, vilka var bäst - egentligen? Nåväl, spänningen höll i sig i 78 minuter, det böljade lite fram och tillbaka men det kändes som att Sverige hade en klar möjlighet att vinna matchen. Då slog Christian Poulsen till på distans och likt en smygfjärt som tystar all konversation i ett rum, försvann i princip allt hopp om ett nytt VM-äventyr för Sverige. Att hoppas på att Malta bidrar med lite frisk doft och tar poäng mot Portugal på bortaplan är väl som att önska att blixten slår ner två gånger.

Frusna och förbannade

2009-09-23T02:39:00.000-07:00

Ja, om någon försökte sno det guld som jag vaktat i drygt sextio år så skulle nog jag också bli lite småsur. Den norska filmen Død Snø blev en enorm biosuccé i vårt grannland, för någon månad sedan kom den ut på DVD och igår införskaffade jag ett ex. Ett gäng läkarstudenter på skidsemester åker iväg till en stuga mitt ute i ödemarken för att ha kul. Föga anar de att de nazister som sköts ihjäl i området under andra världskriget fortfarande är ute efter hämnd... Nazister och Zombier har kombinerats i andra filmer förut, men det här verkar vara det mest lyckade försöket hittills. En otroligt rolig och ultravåldsam film som ingen zombiefantast kan undvara!

Grattis Phil!

2009-09-21T16:09:00.000-07:00

Ja, fyller man år på en måndag av alla dagar så kan man väl unna sig några bakelser.

Italiensk raritet

2009-09-18T14:05:00.000-07:00

Den här sällsynta italienska tidningen kom med posten idag. Den innehåller bl a första delen av albumet 'Hooky', i Sverige mer känt som 'Mandi'. Mandi är alltså namnet på den tjej som Spindelmannen träffar i detta äventyr. Hon heter egentligen Marandi Sjörokker och har ärvt vissa magiska krafter från sin pappa, som var trollkarl. Hon tar med Spidde till en annan dimension där han tvingas slåss mot åskkackerlackan, ett monster som ömsar skinn och byter skepnad då och då och växer efter varje förvandling. Ett udda fantasy-äventyr som är väldigt olikt de flesta andra Spindelmannen-historier, men väl berättat och med fantastiska teckningar av Bernie Wrightson. Albumet har översatts och getts ut i flera andra länder och i Italien finns faktiskt ytterligare en variant, denna är dock mer svårfunnen.

Boktips #7

2009-09-11T11:41:00.000-07:00

Boken 'Massor av monster', skriven och tecknad av Mercer Mayer (Opal, 1977) fanns på mitt lekis när jag var liten, det var min absoluta favoritbok och när den en dag plötsligt var försvunnen så grät jag floder. Många år senare fick jag tag på den igen, och den är faktiskt ännu bättre än jag mindes den. Handlingen - en flicka postar ett brev till sin kompis, ett monster som samlar på frimärken lägger beslag på brevet, ett annat monster snor brevet från det första monstret, osv - är förstås väldigt enkel, men detaljrikedomen i teckningarna och den fantasifulla översättningen (av Britt G. Hallqvist) gör att man sugs in i en förtrollad värld. Kanske var det den här boken som tände mitt intresse för monster och andra läskiga figurer, kanske även i viss mån mitt teckningsintresse, då jag inte ritade något annat än monster i flera månader efter att jag första gången läste boken.

Det är svårt att se när det är mörkt

2009-09-08T14:00:00.000-07:00

Jag vet att det är så, för jag har själv stått där med huvet i arslet och gjort bort mig ett antal gånger. Kanske jag gör det nu också... isåfall bjuder jag på det. Hursomhelst: Jag tycker det är roligt att blogga. Ännu roligare när man får kommentarer på inläggen, så att man vet att det åtminstone finns någon som läser skiten. Även om det är en kommentar som jag inte gillar så låter jag den stå kvar, kanske jag kommer på ett sarkastiskt svar, men jag skulle aldrig ta bort en kommentar såvida det inte var något helt ovidkommande, som reklam för penisförlängare eller kontaktannonser från lettiska tjejer. Att ta bort kommentarer bara för att man inte råkar gilla dom är samma sak som censur i mina ögon, alla som är för yttrandefrihet borde kunna hålla med om detta. Det stör mig mycket när jag ser kommentarer (mina eller andras) plockas bort, jag ser det som en oskriven regel i bloggvärlden, att så gör man inte, det är ohyfsat och tyder på bristande eller obefintlig självdistans hos den som plockar bort kommentarerna. Lite skämt och trams får man räkna med, det hör liksom till. Det viktiga måste ju ändå vara vad som står i själva inläggen.

I am so fucked

2009-08-31T13:43:00.001-07:00

Jag fruktade att detta skulle hända en dag och nu har det hänt: Disney har köpt Marvel! Disney var bra tidigare, de gjorde massor av trevliga kortfilmer, och Carl Barks historier glömmer väl ingen, men det var länge sen. Nu har Disney blivit ONDA och vill äga ALLT som har att göra med serier, tecknad film och annat som kan tjäna som substitut för barnpassning. Vad detta innebär för Spindelmannen & c:o är högst osäkert i dagsläget. Mardrömsscenariot är att den långlivade Amazing Spider-man läggs ned i USA och ersätts till fullo av Spider-man Kidz och liknande publikationer, som är mer lönsamma, trots att de är rent skräp - isåfall föredrar jag att de upphör med serieverksamheten helt o hållet. Det här är inget mindre än en fullständig katastrof. Tjugo års samlande, och det här är tacken?

Greetings from Bulgaria

2009-08-23T05:32:00.000-07:00

Okej, jag har inte varit i Bulgarien, om nu någon trodde det. Jag hittade den här figuren på en loppis förra veckan och enligt uppgift från säljaren så hade den troligtvis införskaffats under en semesterresa till Bulgarien - vilket jag väljer att tro på, eftersom jag inte har sett något liknande här i Sverige. Tidigare var Bulgarien ett hyfsat bra fotbollsland, sen slog Sverige dem med 5-0 i EM 2004 och efter det har de aldrig riktigt kommit tillbaka. Men om de fortsätter producera udda samlarfigurer så kanske det är värt att åka dit ändå.

Nio och femtioåtta!!

2009-08-16T12:57:00.000-07:00

Att springa hundra meter på tiden 9:58 är inte snabbt - det är jävligt snabbt. Usain Bolt slog idag sitt eget ett år gamla världsrekord med 11 hundradelar. Så länge Usain Bolt fortsätter sin karriär så kommer ingen att kunna slå honom, och det kommer att dröja mycket länge, om det nu någonsin sker, innan vi får se en bättre sprinter.

Losern, del 3: Bubbelpojken

2009-08-11T05:07:00.000-07:00

Jag hade kanske två, tre lekkamrater under hela skoltiden, inga från min egen klass. När jag ringde och försökte få träffa mina 'klasskamrater' på fritiden, blev jag avvisad och utskrattad. Att ständigt hållas utanför gemenskapen får vissa konsekvenser. Det är som att bli innesluten i en bubbla. Det enda jag visste om mina jämnåriga var det jag kunde observera under skoltid, eller de få gånger jag blev bjuden på födelsedagskalas. 'Bubblan' blev till slut det normala tillståndet, en sorts skydd då glåporden haglade som värst. Jag tillhörde inte deras värld, alltså behövde jag inte bry mig. På något sätt utvecklades jag ändå: jag pratade mer med vuxna än mina jämnåriga, läste böcker, lekte för mig själv (mest lego) och tyckte nog att det mest var skönt att slippa 'kamraterna' och allt vad grupptryck hette. Men effekterna av utanförskapet sitter kvar länge, och än idag känner jag mig osäker i sociala situationer, och funderar på vad det egentligen var jag missade. Hade mitt liv sett annorlunda ut om jag fått vara med från början? Ja, kanske, men inte nödvändigtvis bättre.

Back to work

2009-08-10T07:30:00.000-07:00

Vad skulle man vara utan jobbet?

Boktips #6

2009-08-09T14:19:00.000-07:00

Sagan om Babar, samt Babar och den gamla damen, är två böcker jag aldrig ägde som liten. Jag läste andra Babar-böcker, med varierande intresse, men det var inget som jag riktigt fastnade för. Elefanterna på Skansen var mycket roligare. På senare år har jag återupptäckt Babar och vilken fantastisk karaktär han är. 'Sagan om Babar' berättar hans ursprungshistoria, om hur han växte upp lycklig tillsammans med sina syskon i den vilda djungeln, ända tills hans mamma skjuts av en jägare. Mammuten Manny från Ice Age-filmerna har väl ungefär samma bakgrund, men Babar hanterade situationen betydligt bättre, flyttade in till staden och blev civiliserad (med hjälp av den gamla damen). Senare flyttar han tillbaka till djungeln och blir kung. Babar skapades av fransmännen Jean och Laurent de Brunhoff i början av 1930-talet, och om man vill så kan man se berättelserna som en allegori över Frankrikes kolonialtid. Men vem vill det?

En dag ska jag bli rik

2009-08-08T10:00:00.000-07:00

Hittade den stora Obelix-sparbössan på en loppis idag och bestämde mig för att göra ett groupshot. Jag har fler Obelix-figurer på andra ställen men orkade inte rota fram dem nu. Asterix har alltid varit en av mina favoritserier, 'Tvedräkten' är ett av de bästa albumen. Lite ironiskt att jag köper en sparbössa då sparande aldrig har varit nån av mina starka sidor. Finanskris eller inte, pengarna måste ju rulla om de ska göra nån nytta. Fast det vore iofs bra om det rullade in lite också ibland, inte bara ut.

Kepler, ett teleskop att lita på

2009-08-07T01:55:00.000-07:00

Rymdteleskopet Kepler, som skickades ut i mars i år, har tagit sina första bilder och resultatet är över förväntan. Keplers uppdrag är att spana efter jordliknande planeter hos andra stjärnor. Teleskopet kan inte se planeterna direkt, däremot kan man se att ljusstyrkan hos stjärnan minskar något när planeten passerar framför. Bilden nedan visar en jämförelse mellan en mätning som gjorts på jorden och Keplers mätning. Atmosfäriska störningar på jorden gör att det blir svårt att få tillförlitliga mätningar, men i rymdens vakuum blir det lättare. Om det finns fler planeter som jorden där ute så kommer Kepler att hitta dem!

Charles Ingalls, en man att lita på

2009-08-04T10:47:00.000-07:00

Jag följde Lilla Huset på Prärien väldigt länge som liten, och redan tidigt stod det klart för mig att Charles Ingalls (spelad av Michael Landon) inte var som andra män. Han var perfekt, så bra en man nånsin kunde bli. Han byggde sitt hus helt själv - hur många gör det idag? Han var stor och stark, men ändå snäll, ansvarstagande, rolig, och försedd med en rejäl dos sunt förnuft. Han klarade av allt, löste alla problem som kom hans väg. MacGyver skulle ha varit avis på Charles Ingalls. Serien finns ute på DVD och jag har införskaffat de första två säsongerna. Det som slår mig mest när jag ser 'Lilla Huset' nuförtiden, är hur mycket av de gamla värderingarna som verkar ha glömts bort idag. Att aldrig ljuga, att hjälpa sin nästa, att hålla ett löfte man gett - detta var heliga principer för dryga 100 år sen, och alla levde efter dem. Varför är det inte så idag?

Boktips #5

2009-05-22T03:17:00.000-07:00

Jag hittade den! Efter mycket sökande och frustration över antikvariat med dålig ordning ("tyvärr kan vi inte hitta boken som vi sa att vi hade") så dök den till slut upp - Jimmy Knapp och de tretton sjörövarna. Boken är en fristående fortsättning på Jimmy Knapp och Lokföraren Lukas och är om möjligt ännu mer fantasifull. Utan den här boken skulle jag kanske aldrig ha fått veta vad en perpetuum mobile är för något. Bokens omslag gör att titeln verkar något motsägelsefull men det finns en fullt logisk förklaring. Underbar läsning för alla med barnasinnet i behåll!

Gröna Trollet är tillbaka

2009-05-21T14:47:00.000-07:00

Stackars Willem Dafoe. Han kommer aldrig att få spela James Bond. I och för sig skulle han nog inte vilja spela James Bond även om han fick chansen, han är nog för mycket karaktärsskådespelare för att anta en så ytlig roll. Nu är han aktuell i Antichrist, Lars von Triers nya film som nyss haft premiär på filmfestivalen i Cannes. Det verkar vara något slags skräckfilm med religiösa undertoner och som vanligt när det gäller von Trier så har den orsakat visst rabalder och fått en del hård kritik. Men jag gillar en del av det han har gjort tidigare och Willem Dafoe är alltid sevärd, så jag hoppas få tillfälle att se filmen snart.

فلافل !

2009-05-17T14:52:00.000-07:00

Alla restauranger borde servera فلافل.

Det var bättre förr

2009-05-14T17:10:00.001-07:00

Snart dags för Eurovisionsschlagerfestivalen igen. Eurovision har fått något av en dålig stämpel över sig, och sett till de senaste 5-10 åren så är det inte oförtjänt, då det mesta som producerats har varit av (som bäst) tveksam kvalitet. Men går man bara lite längre tillbaka i tiden så hittar man ett o annat som faktiskt är riktigt bra. Vinnarlåten från 1993, t ex, 'In your eyes', vittnar om en kvalitetskänsla som idag verkar vara bortlgömd. Inga ljuseffekter, inga scenfyrverkerier, inga hoppande dansare, bara en fantastisk sångerska (Niamh Kavanagh) med en perfekt komponerad låt.

Nymålat i hjärnan?

2009-05-13T23:52:00.000-07:00

-Om du kunde hitta på en ny färg, vad skulle den heta?
-En ny färg?
-Ja, en ny färg, en som ingen har sett tidigare.
-Det finns inga 'nya färger'. De färger vi har är de som finns, om vi inte blandar till något nytt, men det kommer ju ändå isåfall att likna nån av de färger som redan finns.
-Nej, nej, det ska inte likna någon färg som redan finns, det ska vara en helt ny färg!
-Jag fattar inte. Eller, jag fattar vad du menar... men... det går ju inte.
-Hur vet du det? Du har ju inte sett den nya färgen. Ingen har sett den.
-För det första, ljuset kan bara reflekteras på ett visst antal sätt, du har en färgskala som går från vitt till svart och allt däremellan är de färger som finns... för det andra så kan det mänskliga ögat bara uppfatta ett visst antal grundfärger...
-Ja alltså, det här är ju inget för svagsinta, vanliga människors ögon skulle typ brinna upp om de fick se den nya färgen, så fantastisk skulle den vara!
-Nä men alltså...

Jag kanske har fel, färg är ju trots allt något subjektivt, kanske ingen kan veta helt säkert om det finns nya, oupptäckta färger eller inte. Vi får se.

Ceci n'est pas une cuvette pour des écrous

2009-05-13T14:44:00.000-07:00

Översatt: 'Detta är ingen nötskål'. Det kanske ser ut som en skål som är perfekt att ha nötter i, kanske det till och med är det den är gjord för, men jag tänker inte ha nötter i den och därför är det ingen nötskål. Kommer du hem till mig med en påse nötter så är det säkrast att du har med dig en egen skål. Bara så du vet.

Sprängdeg, krut och whisky

2009-02-25T05:58:00.000-08:00

Det här var ett kärt återseende. Jag såg Privatdetektiven Kant första gången 1983, då jag var åtta år gammal. Seriens upphovsmän, Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer, gjorde tidigare kultserien 'Tårtan' som finns utgiven på DVD sen några år tillbaka. Vi är många som fortfarande väntar på en officiell DVD-utgåva av Privatdetektiven Kant. Tills vidare får vi nöja oss med dessa tv-inspelningar som nu finns utlagda på Youtube, samtliga tolv avsnitt!

Yxan viner

2009-02-20T18:04:00.000-08:00

Jag arbetar på ett mellanstort företag med ca 50-60 anställda. För några veckor sedan var alla våra visstidsanställda, 7 st, tvungna att sluta pga lågkonjunkturens effekter. En vecka efter att personalen decimerats på detta sätt kommer chefen ut till mig och följande diskussion utspelar sig:
-Trivs du med jobbet, är det OK?
-Javisst, säger jag sanningsenligt, jag trivs utmärkt, allt funkar perfekt...
-Bra, säger han, njut av det så länge det varar.
Sen går han.
Först tänker jag inte så mycket på det, mer än 'vad konstigt, vad menade han med det? Förmodligen ingenting...' Så jag försökte bara glömma bort det.
Två veckor senare får vi besked om att ytterligare tre personer måste sägas upp. Vilka det blir kommer att meddelas under morgondagen. Hur hade ni reagerat? För mig kändes det som ett knytnävsslag i magen - 'Det var alltså det han menade' - och jag förberedde mig på det värsta. Jag var fullständigt övertygad om att det var min tur att sluta och var fruktansvärt nervös. Nu klarade jag mig den här gången, och kanske min tolkning bara beror på att jag är extra nojig med tanke på konjunkturen och den situtation vi befinner oss i. Men jag kan inte låta bli att undra...
Visste chefen redan tre veckor innan att tre personer till skulle varslas?
Eller sa han som han gjorde bara för att visa att vem som helst kunde drabbas?

Prinsessan i Liverpool

2009-02-16T04:20:00.000-08:00

Liverpool var Europas kulturhuvudstad förra året, och för att uppmärksamma detta lät man tillverka denna jättespindel, döpt till La Princesse. Kostnad: 1,8 miljoner pund. Flera bilder från evenemanget där spindeln skrämmer och förtjusar Liverpools befolkning på sin färd genom stan, kan ses här.

Mysteriet med LOST avslöjat

2009-02-04T06:50:00.001-08:00

Knappt två säsonger kvar av LOST. Vad är den stora hemligheten? Klicka på videon så får du svaret.

Så ska en man vara

2009-01-20T06:23:00.000-08:00

Avslappnad, rolig, tankfull och med ett leende som får alla kvinnor på fall. Egenskaper som alla stämmer in på Jeff Bridges, eller åtminstone de roller han spelar. Han är en av mina favoritskådespelare och har spelat 'The Dude' i The Big Lebowski, psykolog i K-PAX, hästuppfödare i Seabiscuit, uppfinnare, ex-fånge, porrfilmsproducent och mycket annat. Gemensamt för alla roller är att han förmedlar en optimistisk livssyn, även under svåra omständigheter får man känslan av att allt ordnar sig bara man har rätt inställning. Jag kan speciellt rekommendera American Heart, en av hans mindre kända filmer men en av hans allra bästa.

Spindeln hjälper Obama

2009-01-18T03:20:00.000-08:00

Eller är det Obama som hjälper Spindeln? Onekligen är det Obama som är mest populär för tillfället och får därför pryda variantomslaget till Amazing Spider-man #583 som nyss kommit ut. Erik Larsen, som var först med idén i tidningen Savage Dragon, har förstås surnat till. Stämning på gång?

Put it all back together

2008-10-23T05:22:00.001-07:00

Senaste hiten från Keane, The lovers are losing, är riktigt bra. Förutom att jag aldrig drömmer om att jag drunknar så stämmer texten förvånansvärt väl med mitt liv just nu. Jag klipper och klistrar och försöker skapa något nytt. Kommer det att fungera? Hoppas det.

Höst

2008-10-16T14:23:00.000-07:00

Några höstbilder från min närmaste omgivning.

De här träden håller sig gröna väldigt länge men nu är det på väg att slå över.

Det är ett sprakande fyrverkeri av gult och orange som tar slut alldeles för snabbt.

När alla löven har fallit får man njuta av blommorna i buskarna utanför huset istället.

1000 dagar

2008-10-15T14:52:00.000-07:00

Rydmdsonden New Horizons har nu varit ute i precis 1000 dagar på sin färd mot Pluto, planeten som numera bara får kallas dvärgplanet. Den beräknas vara framme i juni 2015 och ska ta bilder och samla in information om Pluto och dess månar (Charon, Nix och Hydra) innan den fortsätter ut i rymden för att eventuellt utforska fler objekt. Det är alltså knappt sju år kvar vilket kan verka som en lång tid men med astronomiska mått är det en ögonblinkning. New Horizons är den snabbaste farkost som människan tillverkat - den färdas så fort att den skulle kunna åka sträckan Jorden-Månen och tillbaka två ggr på ett dygn, och fortfarande ha tid över!

En poäng är bättre än ingen

2008-10-12T01:11:00.000-07:00

...men 0-0 är ju ingen minnesvärd match, precis. Hade jag sett matchen på TV hade jag förmodligen somnat, men nu har jag inte TV8 och fick lyssna på radiosporten istället. Lasse Granqvist är otrolig, han kan få en halvchans, till och med en kvartschans, att låta dramatiskt! Resultatet innebär inga större förändringar i tabellen för Sveriges del, vi behåller vår andraplats och håller fortsatt Portugal bakom oss.

Losern, del 2: Mobboffret

2008-10-11T02:50:00.000-07:00

Jag var nog ett tacksamt mobboffer. Jag uppfattades av mina klasskamrater som lite bakom, vilket kanske var sant på ett sätt. Jag hade svårt för sociala situationer och hade ingen riktig koll på människor runt omkring mig. Varje dag höll de på, benämnde mig med alla möjliga öknamn, knuffades, höll mig utanför gemenskapen. Naturligtvis trodde jag att allt var mitt fel - att jag var trög, svag, feg som inte vågade säga ifrån eller slå tillbaka. Det var sån jag var och det var därför inte mer än rätt att jag fick lida för det.
Många år senare, när jag fick tid att reflektera över det som hände, kunde jag se olika bakomliggande orsaker till mobbningen. Vi var barn, och barn är alltid oskyldiga, mobbade såväl som mobbare. Jag funderade över vilka det var som mobbade mig, och hur deras livssituationer såg ut vid tillfället. Flera av dem bodde nära varandra, några i samma kvarter, och kunde därför ofta träffas naturligt på fritiden. Jag bodde en bit ifrån och såg sällan mina kamrater utanför skoltid. Kan det ha haft någon betydelse? Spelade det någon roll att mina föräldrar inte hade några kontakter med de andra barnens föräldrar? Kanske jag var ett offer för omständigheter som jag varken kände till eller kunde påverka. Om man aldrig lär sig det sociala samspelet som barn, hur ska man då kunna förstå vilken stor betydelse det har?